med ideella åtaganden från morgon till kväll både lördag & söndag för min Matthias så var barnen, hundarna & jag hemma hela helgen. Därför blev det en hel del häng på tomten för oss alla.

Som vanligt tänker jag mig när jag går ut att jag skall kratta äpplen, börja tömma poolen och kanske rensa undan lite leksaker. Men inser efter snabbt att all tid går åt till att hindra hundar från att bli oense om diverse leksaker samt att hindra barnen för att bli osams om diverse leksaker (haha) Plocka hundbajs, springa in för blöjbyte, hjälp någon som blir akut törstig, skälla på en Vera som finner sten och sedan börjar gräva upp gräsmattan, osv ovs

Jag gav upp och ägnade mig mellan räddningarna åt att istället fotografera alla mina underbara älsklingar! Det var ett klokt beslut, om inte annat för mitt blodtrycksskull

den här härliga turkosa fleecetröjan har K fått av Diana, den passar perfekt och jag älskar färgen- TACK   

joo dom ska vi inte förglömma att förtälja er om. Fyra hundar med vårat prefix startade, alla fick excellent och skötte sig fint men den enda som kunde stoltsera med ett CK var härlige Alfons. Han slutade även som BIR veteran :-) Det var inte galet mycket hundar anmälda, 10st rottisar och 19st staffar, men överlag väldigt fin kvalité. Utställningen hade varit lika trevlig som alltid och både Sofia & Marianne var nöjda med sina resor, något vi oxå är. Tänk vad galet lyckligt lottade vi är som har så goda vänner att dela vårat intresse med! Allt bara flöt på fint, trots att det var mkt att tänka på och fixa med. Inga finska champions men vi ser som vanligt till så mycket annat än vinster och vi vill förstås gratulera alla som det gick bra för-Grattis!

här en bild som Sofia tagit av sin fine veteran Alfons - han är verkligen i hennes hjärta, nu och för alltid   

STORT TACK SOFIA & MARIANNE FÖR ATT NI ÅKTE DIT OCH VISADE VÅRA TJEJER!

har dom det nu, Alfons, Totte & Irma - frågan är var Sofia ska sova?

Fröken Sofia Olsson styrde kosan mot Åland tidigt i morse, i caddyn gömmer sig LP1 Garpenborg's Unicornico "Alfons" - Garpenborg's Globetrotter "Totte" samt Garpenborg's Irma. Lycka till och ha det så skoj!        

inför sin ålandsresa till helgen. Dom åker olika dagar och med olika handlers (eller vänner till oss låter ju trevligare att säga faktiskt) För självfallet går ju alltid grupp 2 och 3 på olika dagar, det slår aldrig fel. Nå hursom skoj att få iväg dom fast vi inte kan åka själva. För att åka till Finland så måste hundarna avmaskas med milbemax eller drontal 1-5dagar före inresa i landet, och avmaskningen måste ske via/hos veterinär med tillhörande stämpel i passet. Det lönade sig att ringa runt kan jag säga, vi kom undan med 250kr/hund men då hade vi med oss egna milbemax tabletter. Nåväl, nu är denna del avklarad. Och Ånna börjar bli en van resenär då hon ju var på åland för bara några dagar sedan- tyvärr missade hon spannet på 5 dagar precis,,,,  :-)

Nu en bild på två av mina sötnosar, Alexander & Irma som bebisar   

nu slår det mig att rubriken antyder att det hela var roligare än det kanske var :-) Beroende på hur förtjust man är i bubbel då, nå hursom, dessa bilder hade jag totalt glömt bort. En rolig stund på tomten

idag tänkte jag en stund på att det är en lycka att ha ett intresse som man fortfarande efter näranog 20år tycker är precis lika utmanade och roligt som från början. Om inte tom mer faktiskt. Jag var 17år när jag köpte (eller fick är nog ett bättre ord här, tack mamma!) min första hund, och nästa år fyller jag 40,,, Min första kull föddes 1993 och det innebär att kenneln firar 20års jubileum nästa år! Jag gissar att vi kommer fira detta på något vis, kanske en lite större kennelträff är på sin plats *funderar*

Nå, egentligen hade jag tänkt skriva ett par rader om hur uppslukad jag ofta blir av hundarna/kenneln/kollegorna/det ideella engagemanget, men känner att det är svårt. I mitt fall får jag nästan tunnelseende och man skulle kunna jämföra det med en slags förälskelse. Omgivningen försvinner alltsom oftast och det är förstås på både gott och ont.

Men självklart kan det ju finnas risk att bli totalt insöad. Erkänner att umgänge med icke hundmänniskor ofta prioriteras bort, och iom barnens intåg så har ju tiden blivit än knappare och då har övriga intressen som jag uppskattat mycket blivit till ett minne blott.

Nå det kommer mer tid framledes, det hoppas jag i alla fall på :-)

Imorgon skall jag på möte med ett gäng tokkunniga hundmänniskor och jag bara ÄLSKAR att vara i deras sällskap. Det är faktskt en ynnest! När jag kommer hem därifrån så känner jag mig alltid enormt laddad inför att forstätta jobba för rasen, för klubben och för mina kollegorsskull och även för oss i vår kennel. På så vis tycker jag att alla borde pröva på att arbeta ideellt i hundvärlden, inte bara för att det behövs utan oxå för att det verkligen kan ge en något tillbaka. Men det gäller förstås att finna en plats där man kommer till sin rätt, och i början får man ju ta det som bjuds förstås :-)  

kan man bli annat än glad när man ser dessa?

eller de här? :-)

tack mamma för alla fina blommor!!

under inflygningen till bromma :-)

en vanlig regnig dag här hos oss