Garpenborg's Ikon "Eros" samt Garpenborg's Gudfadern "Dollar" fick båda excellent och visade sig från sin bästa sida. Duktiga Camilo och Pia visade sina pojkar på allra bästa vis! Dollar smällde till och vann öppenklassen och avslutade med att bli 4e bästa hane! TJOHO vad det var skoj! Mest för att vi alltid tyckt att han är så galet fin, men ändå har han flera ggr fått vg,,,,

som uppfödare är det förstås fantastiskt att, när man hållt på ett tag, ha ett antal generationer att luta sig tillbaka emot. Ofta pratas det om detta och det man mest då syftar till är förstås kunskapen om de tiklinjer man har. Med kunskap syftar man oftast till hälsoinformationen (allt det där som inte går att läsa sig till på hunddata men som förstås är väldigt värdefull information) den mentala statusen på dessa hundar och deras syskon samt förstås den exteriöra informationen man som uppfödare besitter. Ett bettfel hos mormors bror, en knicksvans på gammelmormors syster, en annan släkting med allergi  osv osv det går att rabbla i oändlighet. Det gäller samtidigt att förvalta den här kunskapen på ett bra sätt, man måste vara öppen med sina valpspekulanter, och även de som vill låna hanhundar som man fött upp. Samtidigt måste man sålla något då kanske en överkänslighet mot lax hos en halvsyster till hundens mormor inte är av största intresse och värde för en redan korvstoppad stackars valpköpare. Även när det kommer till valpningar är det en fantastisk glädje att ha varit med vid tikens mammas valpning, hennes mormors osv osv

MEN det jag egentligen ville säga var att det MAGISKA är detta nedan, den här glädjen, lyckan i att "se alla hundar i en hund" om ni förstår hur jag menar.

Jag tittar på Ulla nedan och ser min Vera i henne, jag ser Saga, jag ser bilder på Saga och tänker på Gullan & på Asta och så gråter jag en skvätt. För dem jag saknar och inför tanken på de jag kommer att förlora och av lycka för att dom lever vidare genom sina avkommor. Sorg & lycka. Det har hänt ett par gånger i mitt liv att jag mött andra uppfödare av andra raser och i ett par korta minuter så finner vi varandra så totalt i just denna känsla. Oerhört känslosamt

Nej, jag ska sluta nu, måste packa lite hundmat och fixa transport av en tvättmaskin :-) På återseende!

men det är klart, man är ju känslig för olika saker! Nå, nu har jag i alla fall varnat.

Irma började valpa idag på dagen, runt 13-14 så började hon vilja gå ut och kissa ofta och även om ingen tydlig temp.dipp märkts så visste jag att det var dags snart. Här kommer några bilder på hur hon då såg ut, ynklig och osäker på om förvärkarna ändå trots allt inte betydde att hon behövde gå på toa

eftersom det är galet kallt och jag ändå fick springa in och ut så passade jag på att ta med ved in varje gång. Det ledde till att jag kom ner till botten av vedhögen och upptäckte denna lille stackare! Visst ser han ut som en mumie? I alla fall så minns jag dem från när såg dem på museet i kairo och ja, väldigt likt helt enkelt.

Hoppas han/hon dog en fridfull död - av ålderdom helst! Jag har alltid gillat råttor

väl inne kom jag på att jag kanske fått bakterier på händerna när jag bar in veden,,,,sån tur att jag hade detta hemma

i tisdags for vi iväg på klubbens ringträning i upp.väsby Vi i detta fallet var jag, Kalle, Lisa, Malin & Rodney. På plats mötte vi upp Camilo med Eros samt Sofia med Totte. Det var inomhus och lokalen var verkligen toppen, om än kall, men vad är inte kallt i denna kyla? Inneskor var det som behövdes och de stackare som inte visste om detta frös om fossingarna vill jag lova :-(  Oavsett- ett otroligt bra initiativ av SSBTK och att lyckas få en domare att hålla i detta dessutom- guld! 14st ekipage var på plats, så det ökar hela tiden i antal

Till min stora lycka så gillade Lisa det hela skarpt, det var ju första gången hon for iväg på äventyr och ja som sagt, det var en mycket glad tjej som tränade stå och slalom bland alla andra hundar!

Kalle dock,,,,ja vad ska man säga? Han är SUPERDUKTIG när det kommer till att stå snyggt (tacka fasen för det så mkt som jag tränar honon varenda dag) dock skulle jag behöva en handler till honom UTANFÖR ringen :-) För där har jag som matte helt klart enorma brister. Hans uppfattning av en rolig dag är att försöka kväva sig själv samt amputera min högerarm,,,

nåja, nog klagat om detta- som motvikt finns då syrrans lille Rodney som helst av allt vill bli buren runt ringen på träningen :-) Stå kan även han, men den söte latmasken anser att det där med att promenera runt i en ring kan faktiskt matte sköta åt honom. "var är min vagn?" såg han ut att fundera över, tills dess att han somnade i Malins famn   

nedan Camilo & Eros hade inga bekymmer alls med störningen i form av andra hundar

suddig bild, men ville ändå ha med den. Glada fina killen!

Sofia dök upp med en liten ny kompis :-) En söt Disa

klart att Lisa skrek lite i buren, men inte så farligt ändå. Nyttigt att få sitta och titta på oxå

titta- han tog några kliv i alla fall den lille gullungen!

både Lisa & Rodney diggade Eros skarpt

godnatt   

klart att vi hade det mysigt Irma & jag på vår resa, träffa Harry var oxå enbart lattjolajban :-)  Ja egentligen fram till stora stockholm och någon vecka efter var väl livet helt ok för vår Irma

sedan började hon så smått knorra över sin växande mage

föga anade hon väl då att det skulle bli värre,,,knorrande övergick till stånkande

som nu blivit till pustande och en långsam vaggande gång,,, tror aldrig vi haft någon förstagångstik som varit så här DRÄKTIG till sitt beteende. Minns Witas stora mage som rymde 9st bebbar, hon kilade runt som ett bältdjur rätt obrydd mer än att magen tog i lite här och där :-)  Inga blommor i Irmas hår inte

Det tydligaste är Irmas rygglinje som succesivt höjer sig i takt med att hennes huvud hänger mer & mer.

Älskade lilla (stora) Irma- nu är det bara en vecka kvar!   

fast jag gissar dom kommer att titta fram före mån-tis som ju är de beräknade dagarna

     Idag gratulerar vi dessa fyra sötnosar på födelsedagen   

Garpenborg's Idyll "Qlura"

Garpenborg's Idun "Nova" 

Garpenborg's Irma

Garpenborg's Ikon "Eros"

trött, men det var hon även före sin saltmiddag :-) Annars inga tecken på några konstigheter, Kristoffer verkar obrydd. Det är bara jag som känner att halsen snörper sig bara jag tänker på de där timmarna igår. Önskar att jag hade haft mer kyla och inte bara flippat ur sådär. Både för barnen och Irmas skull. Ja, ja man är som man är, och man reagerar olika vid olika omständigheter. Och hur Irmas omständighet är ser ni ju :-) Lägg till att hon stånkar som en flodhäst och rör sig i ultrarapid. Huvudet ser plötsligt väldigt litet ut     

man ska fasen inte klaga för då blir man omgående påmind om att saker & ting kunde vara värre.

Satt här hemma och tyckte lite synd om mig själv av lite olika skäl, så VIPS inträffar katastrofen. Irma blir matad salt av en stackars Kristoffer som förstås inte vet att det är gifitgt och som bara tyckte att han var snäll eftersom hon verkade tycka så mycket om det! Det handlade inte ens om några minuter som dom två var utom synhåll,,, men saltkaret stod på köksbänken och Irmas skål på golvet. Jag fick fullkomlig panik, började gråta och skrämde förstås slag på barnen som båda började krama mig och gråta dom oxå   Normalt sett panikerar jag inte på stört, men med en högdräktig tik så är jag redan på spänn hela tiden. Senast jag blev såhär rädd var när Vera hade Ä kullen i magen och blev sjuk av att ha smakat lite på en brandslang,,, (lång & hemsk historia fast slutade väl och både Vera och valpar överlevde)

Enligt det jag kan läsa mig till på nätet så är doser på mer än 3,7mg/kg kroppsvikt dödliga, eller KAN vara dödliga. Nu har jag räknat och räknat och omvandlat, och i värta scenariot så har hon fått i sig 2,1mg/kg kroppsvikt.

FAN vad stressande detta är

Självklart har jag kontaktat veterinär som sade att om hon kräks en gång så är det ok, men fler ggr så måste vi åka in.

Så ringde jag Matthias för att be honom komma hem tidigare så att vi kan åka in om det behövs, då hade han ramlat på gatan och förmodligen brutit ett par revben   

Nå, nu ligger Matthias uppe och sover med barnen och Irma ligger här brevid mig och mår än så länge bra. Får vara uppe i natt och vaka över dem alla

(bilden är ifrån januari förra året)