åtminstone tror jag det är vad han gör :-) Kan tänka mig att han inte vill återvända till de mer sydliga breddgraderna efter denna härliga semester med sin flock. Tack matte Sofia för bilden!

LP1 Garpenborg's UnicornicoAtomico "ALFONS"

GRATTIS!!!
att med ett uppehåll på 3år från lydnadstävlande kliva in och kamma hem ett första pris är helt otroligt starkt. Med två förstapris sedan tidigare så är nu titeln LP1 i hamn. Alfons Alfons, vad ska vi säga, vi är så förbannat stolta helt enkelt

Kram till dig & matte Sofia!

Vi har en totaltrevlig labbekille här på besök vid namn Ior. Irma "jäklas" förstås med den snälle tålige herren och om han mot förmodan vill säga till henne lite lätt (med all rätt) - ja då pilar hon iväg till gammelmormor Vera som med en blick låter honom förstå att det bara är hon som har rätt att säga till den lilla plågan

Ior som har ett hjärta av guld vankar då snällt iväg. Två minuter senare busar han och Irma återigen för fullt :-) Han gillar att hämta pipleksaker och gå fram till Irma och ropa "kom och ta mig om du kan!" sedan pilar han iväg för allt vad tygeln håller- Irma som aldrig lekt den leken tidigare i livet är överförtjust- dom är superroliga att kolla på kan jag lova.

men det var bara en som klarade sig undan,,,

skyldig? jag?

fattar inte vad ni pratar om

badar ute vid revudden, där stötte dom på Wita & Queenie- ibland är staffevärlden liten! Från vänster:
G-borg's Globetrotter "Totte", Hoppinghams Tiger Lily, G-borg's Unicornico "Alfons"

sitter och myser på tomten, härligt att hon bara sitter & tar det lugnt tänker jag. Men så ser jag att munnen ser liiiite skum ut. Närbild avslöjar att det utan tvivel smugit sig in en sten i munnen på Veris peris. Hon bara sitter där och hoppas jag inte ska upptäcka det hela. ..  

hittade oxå det han letade efter. Som en naturkatastrof tar han sig fram i skogen, sedan med skanken i munnen ser han cool & värdig ut :-)

ja, så här ser det numer ut hos oss, har ännu inte helt vant mig vid synen, men jag vet att det inom kort kommer kännas som att hon alltid varit en del av vår familj. Precis som med en nyfödd bebis. Första veckorna förundras man konstant och sedan rätt som det är kan man inte ens komma ihåg hur livet var innan den nya lille fanns

nu bär det av på avelskonferens för min del, lämnar host & snor bakom mig för några timmars intensiva RAS samtal- härligt!