min Vera är så galet snäll att jag faktiskt hade tårar i ögonen när jag fotade dessa bilder på henne och Alexander lekandes häromdagen.

Min Vera som har 5a i leken på sitt MH, för att få loss henne fick testledaren hämta en extra trasa och vifta med framför henne,,, Själv som matte var det som förgjort att få henne att släppa. (inte vill man heller på ett MH ryta från tårna i örat på sin hund liksom,,,det är ju en del moment kvar och det ska ju vara positivt, fast iof är det inte alltid hon släpper då heller :-) Hon kan bli så intensiv i sin lek att en atombomb kan brisera och hon skulle ändå inte släppa.

Men när lille temperamentsfulle Alexander skriker och petar in sina knubbiga bebisfingrar i hennes mun så släpper hon. Inte för att hon måste utan för att hon vill.

Då blir han lycklig den lille, då är hans illvrål som bortblåsta och dom drar återigen i varsinända av kamptrossen

min fina, ja mina fina!

kom dessa bilder till *asg* meeen söta är dom ändå våra små bruttor, inte deras fel att husse & matte ville ha by the fire bilder :-)

Plötsligt ville K vara med på bild, händer inte frivilligt nuförtiden

Vera & Yoyo vet att när Lady Di kommer med julklappar så är det ordning på grejerna, om någon vet vad staffetöser vill ha så är det hon :-) Irma som ju firar sin första jul blev glatt överraskad. Godis, leksaker och bling i en härlig blandning. Vera som är paketöppnarexpert, eller pja öppningsexpert rent allmänt kanske man ska säga just i ärlighetens namn,,, öppnade klapparna åt alla! Nååå just på julafton är det en mkt användbar och önskvärd egenskap. Hon har fått hjälpa K med en del klappar oxå, fast mer om det senare

Nu en liten kavalkad på hundarnas julglädje

STORT TACK DIANA

/pussar från Vera, Yoyo & Irma

Kristoffer var initialt mkt upprörd över sin tomteluva och vägrade samarbeta så länge den satt på hans huvud

stämningen var rent ut sagt lite tryckt,,,Norénvarning,,, och Irma var lite orolig, ovan som hon är med dessa utklädningsövningar,,, Tur att det snart är dags för nyårskort så hon får träna lite :-)

Sedan lite hederligt bråk om vems mössa som är vems medan pappa rättar till bakgrunden

I alla fall så lockade vi sedan barnen (läs K) med en klassiker: GODIS

det lättade upp vill jag lova

slutet gott allting gott- God Jul på er!

  Garpenborg's Uddman  

2004-07-15 --- 2011-12-01

Den första december tog Uddman sitt sista andetag, hemma hos sin älskade husse & matte, Matthias & Malin. Han bodde hos sin nya familj i dryga tre och ett halvt år och hade det så otroligt bra. Att han inte finns längre känns helt galet, hela U-kullen är som bulldozers- starkare än brunbjörnar - och vi trodde alla att dom skulle finnas hos oss mycket mycket längre. Det hade nog Uddman gjort oxå om han inte hade fått atopiskdermatit på äldre dagar. Fruktansvärd sjukdom, det finns nästan inget värre än allergier oavsett vilken form dom yttrar sig i!

U-kullen - Saga & Connors vilda bebisar. Som naturkrafter tar och tog dom sig fram i livet. Och nu ytterligare en medlem ur syskonskaran borta. Fina fina Uddman! Visst säger man alltid att hundar är unika och speciella varenda en av er- men du killen, ja du har en speciell plats i våra hjärtan. När nu vi tyngs ner här hemma av tankarna på dig hur ska det då inte vara för din familj? Din syster Vera har fått en grundlig genomgång av orolig matte- varje liten fläck har studerats,,, Alfons matte Sofia fick även hon hjärtat i halsgropen. För hur jobbiga ni än varit (för i ärlighetens namn är att ha en av U:arna som att ha två eller tre vanliga staffar) så vill vi aldrig vara utan er en enda sekund.

Uddman, som hos sin nya familj ställdes ut en del, sin höjd till trots placerade han sig fint ett antal ggr. Eller kanske jag ska skriva- sin vildhet till trots. Jag har för mig att matte Malin beskrev de första försöken som att försöka tämja en vildhäst. Nå på de utställningar vi bevittnat så hade ekipaget funnit en gemensam grund och för det  mesta höll sig Uddman vid sidan av sin lättviktar matte :-) Utanför var det dock samma gamla vanliga buskille. Men snäll som sjutton, det var han alltid.

Vi vill tacka Malin & Matthias å de varmaste för att dom ville ta sig an en vuxen hund, utan problembakgrund eller andra hemskheter- utan en helt vanlig omplacerings hund. Och att ta honom till sina hjärtan som om han varit deras från 8v ålder, det är fint tycker vi- jätte fint. Stor varm kram till er och er familj. Vi tänker på er.

Här bilder på Uddman som liten och med sina syskon - fortfarande den vildaste kull vi haft nästan.   

(ja tätt följd av Z kullen och Veras Ä kull *ler*)

och sedan som vuxen

en tom (nyinkpöpt) fiskmatsburk upphittad,,,

ingen erkänner dådet- men vi gissar på avancereat samarbete då dessa tre inte kan öppna burken utan att skada den

och detta busfrö ogillar smaken av fiskmaten,,,