sist här på söndagen var Marianne - hennes röst lät som min gjorde på audell föredraget,,,dvs inte bra alls,,, Men lite tedrickande och valppussande kan ju aldrig skada,,,

Som synes klättrade både barn & hundar på henne helt hejdlöst

 denna doftgran i form av en staffe fick vi av Carina med familj, inte bara luktade den gott, hunden ser ju dessutom trevlig ut! Kanske vore något för klubbens staffeshop?

Aliz & Vera vilar lite

Alexander vet hur mkt Vera älskar denna kong, han brukar kila och hämta den åt henne ibland. Så Vera har lärt upp honom bra, öppna lådor kan dom de små människobarnen :-)  Hon som aldrig är försiktig annars är faktiskt det med barnens fingrar   

kul att du kom förbi Marianne! Vi får hitta en bra tid för dig, mig & Tina att ses snart innan Audells kloka ord är ett minne blott,,,,

bjöd Linnéa och Christoffer på. Dom kom för att pussa på K kullen   något som gick utmärkt, de små knattarna for runt på golvet och var allmänt gulliga. Tiken var vildast och sedan den mörkaste hanen, medans hanen med mest vitt var ganska blyg & stilla av sig. Samma här dock, vid morgonens matning så var den mörka hanen fortfarande helt slut efter gårdagens charmoffensiv och ville knappt ens ha sin frulle... medans pojken med mest vitt for runt som ett skållat troll :-)

Aliz i Christoffers knä och Vera hånglar upp Linnéa :-)

började med att Garpenborg's Josephine "Bodil" fick besök av sin husse & matte    Alla valparna fick förstås pussar och Ulla skulle fått hon oxå fast hon ägnade istället hela onsdagen åt att febrilt leta mat. Hon är iof alltid hungrig, men nu var det något i särklass. Kan bero på att jag tog en väldigt lång morgonsväng med aktivering längs vägen,,, vid denna tidpunkt hade hon hunnit med tre mål mat och ändå kurrade det i magen

här syns till vänster i bild J-kullens mamma Ulla, i knäet på Martin och till höger J-kullens mormor, Vera i Emmas knä. Som synes är det inte lätt att fika här hemma, kaffekoppar och eventuella tilltugg måste hanteras med precision.

något jag tackar Sofia för! Hon har nämligen varit och gjort anlagsprov på båda sina killar idag och båda fick godkänt! Alfons är ju en klippa och har spårat i många år, fort och jävligt bra har varit hans motto, och att han lyckas bra var ju väldigt roligt men inte oväntat. Men att lillkillen Totte som inte hunnit med att träna nästan något skulle bli godkänd kom som en överraskning, en välkommen sådan! Förbannat skoj helt enkelt! Grattis Sofia, välförtjänt och toppenroligt!

har spenderat en dag hemma hos oss då Diana var tvungen att fara iväg, himla bra tyckte vi som ju förstås vill lära känna henne lite. Den första Greta fick träffa var förstås Vera. Så gör vi alltid här hemma, inte bara att Vera är äldst, hon är oxå den med mest tålamod med nykomlingar, oavsett ålder & kön. När de andra ser & känner att Vera är ok med den nya/e så går allt så mycket enklare för oss. Som kennel är en grånosad dam oskattbart i många lägen.

Så här såg mötet ut

Vågar man hälsa?

jo det vågade man

efter en stunds busande måste man ju vila

är Veras öga bra! Återbesöket igår visade att det läkt fint, och att den där grumligheten som ser himla obra ut faktiskt inte är så mycket att oroa sig över. Kunde dock ta en bra stund innan hon åter har två mörkbruna vackra ögon, men vad gör det när man nu äntligen slipper plåga henne med tratten?- ingenting!

så här såg min sötnos ut för ganska exakt 3år sedan