det är så sorgligt här hemma hos oss just nu. Fina fina Ånna fick en dödfödd liten tikvalp igår. Vi är tacksamma för att den lilla kom ut den normala vägen eftersom oddsen för det när det dels bara är en valp och dessutom död är väldigt små, det brukar ju sluta med kejsarsnitt. Men Ånna kämpade och kämpade och ut kom den tillslut. Vi känner oss så tomma Även om det förstås absolut inte är super ovanligt med kullar där valpar dör eller kullar med enstaka eller få valpar i så har vi ju haft oförskämd tur så ofta och så länge. När det sedan sker och då dessutom på en kull som var så oerhört viktig, sista chansen att få vår tiklinje att leva vidare, ett halvt liv med dessa rottisflickor har jag haft. Ska det vara slut nu, det känns verkligen i hjärtat
här en bild från innan valpningen när vi alla fortfarande var förväntansfulla...
Ånna mår fysiskt helt ok, hon ska nu idag få medicin mot all sin mjölk som bara rinner och rinner utan att kunna mätta de små magar så som det var menat.
Ulrika
26 november 2011 19:51
Men åh så sorgligt, jag beklagar verkligen.....finner inga ord. Kramar om
Maria
26 november 2011 20:00
tack-och kramar tillbaka till fina du & familjen
Åsa & co
26 november 2011 22:47
Vad ledsen jag blir, hoppas Ånna mår bra psykiskt också.
Maria
27 november 2011 12:48
ja skrev inget om det för det är svårt att uttala sig om, det är nämligen som om hon tror att hon är mamma - hon är precis så som dom brukar vara nån dag efter valpning. Vår plan är att långsamt ta henne ur den tron- gissar att det då kommer att märkas mer på henne
vi är ovana vid detta och tänker känna oss fram tillsammans med Ånna, lika stort ansvar för att hon mår bra nu även om inga valpar finns har vi ju., kanske nästan större
Tina
26 november 2011 23:17
Å neej, verkligen sorgligt... och tomt och konstigt för alla inblandade.
Kram
http://www.tinric.com
Carina
27 november 2011 18:47
Neej! Blev gråtfärdig! Kändes som en liten bit Nirva gick bort igen.. Hade varit så kul om linjerna gått vidare. Dessutom hade jag ju ställt in mig på o få se lite rottisbebisar igen hemma hos er... Krama henne så gott från oss!
Maria
28 november 2011 12:09
förstår hur du känner, jag känner lite lika- det var som att både en bit av Bebban, Jasmine, Nirva och Ronda försvann i ett nafs- så ledsamt.
stor kram tillbaka
Jessica, Jögge och Milo
28 november 2011 12:03
Usch vad tragiskt, lider med er och stackars tiken. Kramar från oss!
Maria
28 november 2011 12:10
tack-kramar till er tillbaka!
Maria
29 november 2011 12:18
tack!
Karolina
29 november 2011 13:35
Nej vad tråkigt att läsa! Jag är jätteledsen för er och Ånnas skull :-( Så hemskt när det inte går som det ska... Men det händer ju tyvärr ibland trots allt :-( Inte riktigt vad man tänker sig när man väntar smått. Håller tummarna för att fina Ånna ska må bättre snart, det är såklart jättekonstigt att inte ha några valpar att ta hand om. Stora varma kramar från familjen Lasses
Maria
29 november 2011 13:46
tack gulligt av dig! vi kanske ses på lördag :-) Kram