i morse var Fisken död. Han kämpade tappert. Har via lite googlande dock förstått att han nog var rätt åldersstigen även för att vara mal så att säga. Mao kanske närmare döden oavsett, än jag tidigare trott. Fick mig att känna mig lite bättre till mods. Nio år camperade vi ihop. Första året väckte han mig otaliga gånger på natten pga hans olat att leka med doppvärmaren runt 02-03, då dängde han den i akvarieväggen så det lät som glaset skulle spricka :-) Rätt som det var hade jag i alla fall vant mig vid ljudet och fick åter sova på nätterna. Han fick flytta med mig totalt 3ggr. Vid dessa flyttar skrämdes han rätt bra genom att skälla likt en hund när han fiskades upp ur sitt hem. I ärlighetens namn var jag rätt skraj för honom de första åren, hans uppenbarelse hade liksom lite den effekten. Men även detta glömde jag sedan bort,,, han var en sådan personlighet, och det är ju trots allt det som gäller när det kommer tilll kritan. Good looks försvinner ändå vad det lider.

Hans första matte Mariette som hade honom de första 18åren av hans liv (hon sade minst 18år, kunde även vara 21, men jag har alltid utgått från 18år) sade att han åt upp mindre fiskar vilket innebar att han levt ensam. Fast de tendenserna märkte jag aldrig av, han var en fridens fisk hos mig/oss. Mariette gick tragiskt bort för ett par år sedan och hennes man skickade en hälsning till Fisken på tackkortet från begravningen. Inte alla fiskar som fått egen hälsning på det viset. Men som jag tidigare sagt så var han ingen dussinfisk vår Fisk!

Sista vilan vid pionerna, blåsiooprna och gullvivorna- bästa stället vi kunde komma på

Begravningssångerna blev Blinka lilla stjärna där samt Imse vimse spindel