Inför morgondagens luciatåg bestod i att prova lite tomtekläder. Båda barnen hade önskat sig att vara pepparkaksgubbar, men några sådana kläder i rätt storlek (ska vara utanpå ytterkläderna) stod inte att finna tyvärr :( Nå, Kristoffer fann sig väl i rollen som tomte

Medans den mer svårflörtade Alexander inte vill vara något annat än pepparkaksgubbe,,,

Och Vivi ville helst äta upp tomtarna :)

Vi tog en sväng dit för att killarna skulle få köra Jerker & Skrållan

Öronälskaren Kristoffer kunde som synes inte låta bli att försöka kela lite med Jerkers öra :-)

världens bästa mormor har en bra arbetsplats  

en av barnens kompisar på dagis har den här söta grandisen, hon är 9år precis som Vera. Och återigen blev jag påmind om det underbara i att ha en långlivad ras, min Vera har många år kvar om allt går som det ska   

(förhoppningsvis grandisen oxå herregud! men ni förstår hur jag menar, oddsen är på veras sida trots allt)

det blev en härlig förmiddag i skogen med barnen och Ulla tillsammans med hennes mamma Vera samt Vivi som ju är barnbarnsbarn till Ulla och förstås då ytterligare en generation i nedstigande led till Vera

(Garpenborg's Underverk "Vera"- Garpenborg's Ylle "Ulla"- Garpenborg's Ögonsten "Sessan"- Garpenborg's Irma- Garpenborg's Oskadis "Vivi")

det röjdes frisk och även om 10månder gamla Vivi kanske var liiite vildare än 7åriga Ulla och 9åriga Vera så var det inte med mycket. Lyckligtvis lämnade jag resten av gänget hemma för barnen är inte direkt stillsamma dom heller. Helt färdig var jag när turen var klar, men det var verkligen värt det. Att få se både barn och hundar röja är underbart även om man har hjärtat i halsgropen lite titt som tätt.

På vägen hem bet Vivi av Ullas koppel, ja lite materialskador får man räkna med :-)

Ritade ett hjärta till mig häromdagen, när han upptäckte vilken succé det gjorde så testade han om han skulle få samma reaktion på ett mindre hjärta, osv osv :)

har nog knappast ungått någon som följer bloggen. Därför kanske ni förstår den totala lyckan som infann sig hos 3åringen när hans pappa kom hem med denna från tyskland   

frågan är vilken man ska välja,,, 

båten skulle upp och så även bryggan, dagen bjöd på perfekt väder och galet lyckliga barn! De minns inte ön då de var så små senast de var här och deras förtjusning visste inga gränser. Mamma BOR vi HÄR? Är detta VÅRAT hus? Och vattnet överallt, det är något helt magiskt med vatten. Allt gick strålande bra i alla fall, många som hjälptes åt och glada miner hos alla :-)

På bilden nedan syns min pappa, Ulf. Det var lite lustigt att visa killarna att detta är deras morfar Ulf. Första gången dom ser honom :-) Hästen intresserade dem mera iof, och sedan pratade de lite om morfar Janne (som är min mammas sambo)

Landet är för mig lite på samma vis som hundarna är nu, dvs man ser alla i en. På ön tänker man på farmor och farfar, på pappa och mamma, på kusiner och övriga släktingar. Döda eller levande så blir dom ändå levande här för mig. Ett sammanhang, en knytpunkt. På samma vis som Vera är en länk till Asta och så som Yoyo, Irma & Vivi kommer vara en länk till Vera den dag hon ej längre finns hos mig

känner att jag redan längtar till våren då vi kan lägga i båten igen :-)

det fanns lite vatten att tömma ur båten :-)

Alexander retade sin storebror och Vivi retade sin mamma,,,,och jag fotade   

alltid trevligt i gimo! Denna gången inga resultat att skryta med, med desto roligare att det gick bra för Mira på Bamiidas och hennes egenuppfödde tik Ärtan- grattis vännen!

dessutom hade Mira den goda smaken att ta med sig både Tindra samt godis! Så killarna hade att göra :-)

Kalle vann sin klass men fick inget CK denna gången. Var bara en hane som fick CK och det var championhanen så det var inget att hänga läpp över :-)

Mira & Ärtan

ska man sno en rosett så är ju en blå/gul ett bra val :-) 

Biancas fina dotter Tina!

haha, detta är Vera som försöker sno åt sig barnens klubbor genom stolens mugghållare :-)