här kommer bilder på tre av Dianas fyra ögonstenar, Greta, Ursula & Ulla (barbro förlustade sig på annat håll:-))

Garpenborg's Irma röjer loss med dottern Garpenborg's Oskadis "Vivi" på tomten så det står härligan till (detta innan vi visste att Irma är en tacklare,,,nu får vi vänta med denna typ att tokbus ett tag tills den lilla vuxit på sig)

du & jag   

träffades för en fotosession idag   tack Diana för bilderna! Vilka fina tjejer ni har Diana & Anki!

Detta var en mycket speciell tik, Dorthes fina lilla Frida   Hon var syster till Felicia som ni såg i förra inlägget, och hon var min första egenuppfödda champion- en speciell plats har man då i en uppfödares hjärta/minne/sinne   Det är som att man för första gången får ett kvitto på att man tänkt rätt, att man är på rätt väg, att någon/ra andra ser de kvaliteér man själv tyckt sig se. Att hon sedan var en smart donna som älskade att samarbeta med sin matte är ju ännu roligare, detta är ju en bruksras så för att ens kunna bli champion krävs det bruksmeriter. Nå, jag lämnar den biten därhän då det är så oerhört mycket saker som måste klaffa för den typen av meriteringar, och det jag syftade till ovan var just den exteriöra biten. Frida erhöll sitt championat 1996 och för att ge er en bild av hur oerhört svårt det är att lyckas med detta kan jag då berätta att kennelns andra rottweiler champion inte kom förräns 2012 då Garpenborg's Ånna tog sitt sista cert, då dräktig med sin dotter Lucille   

det skiljer 13år mellan dessa två tikar, och ja, dom är släkt i rakt nedstigande led. Fridas mamma Bebban är gammelgammel mormor till Ånna. Finns vissa likheter helt klart. Dock har generationerna emellan inte varit exteriört lika, detta då jag helt enkelt var tvungen att fokusera på hälsa & mentalitet under alla dessa år, innan jag återigen kunde slänga in även den exteriöra aspekten igen

jag bara måste tillåta mig att hänfalla åt ren exteriörfascism!

Alltså titta på dessa fyra kalaspinglor nedan, det är Mira med My och Madde med Juli, supersnygga bruttor helt enkelt! Det är något jag ofta kommer på mig själv med att reagera över, det faktum att garpenborgs ekipage är så påfallande FINA tillsammans! Det kan inte bara vara att jag är jävig i min roll som "förälder" - och för guds skull nu ni som läser bloggen som inte har hund från just oss, ni är oxå fina! *skrattar* jag känner att jag målar in mig i ett hörn nu, men nu får jag vackert ro båten i hamn.

Har det någon betydelse? Näe det har det förstås inte: Men snygga som sjutton är ni alla fall- bara så ni vet   

och för att påvisa att detta inte är något nytt så lägger jag in denna bild på Ulrika med Wotan och Åsa med Nixxon

bilden är tagen från en rasspecial, kan det varit 1998?   

numer även hälften av hundbeståndet här hemma   

de två äldsta och den yngsta. Vera är gammelgammelmormor till lilla Vivi   

ja, O2 kullens mormor är ju Sessan (garpenborg's ögonsten) och gammelmormor är ju Ulla (garpenborg's ylle) det innebär att min finaste Vera är gammelgammel mormor, undras när det skall märkas på henne :-)