klart att det är bra att lyssna på andra människor, att få olika syn på saker och ting osv Men ofta när det kommer till kritan så är det precis lika viktigt att lyssna på vad som känns bäst, för just dig & din hund. Eller för just dig & ditt barn oxå för den delen. När jag skulle bli mamma så vägrade jag konsekvent att läsa ett endaste dugg om varken graviditeter eller förlossningar eller barnuppfostran. Hade bestämt mig för att istället invänta de frågor som kunde dyka upp just för mig, istället för att så att säga finna svaren på frågor som jag inte ens visste om att jag hade. Men alla fungerar vi olika :-)

hum, jag hade en tanke när jag började skriva detta inlägg, men nu har jag tappat bort den. Hursom, lyssna gärna på goda råd, men följ dem bara om dom känns rätt för just dig!

här en bild på två polare, Yoyo & Lisa

Lisa har verkligen funnit sin plats här hemma, och det märker man på att man rätt som det är kommer på sig själv att inte hela tiden tänka på henne :-) Låter kanske konstigt, men faktum är ju att man har ett ansvar när man skaffar en ny flockmedlem, inte bara mot nykomligen utan även mot de hundar (och barn) som redan bor under ens vingar. Det tar sin lilla tid att växa ihop, att lära känna varandra. Och Lisa var verkligen en främmande fågel i vårt hem. Så vi har ju heeeela tiden försökt ligga stet före- var är Lisa? Vad gör Lisa? Hur ser de andra hundarna ut i sitt kroppspråk? Vad gör barnen? Vad gör Lisa? Oj ett yttepytte hål där hon kunde smita ut på gatan! osv osv

När det gällt barnen så har det ju varit så viktigt att hon inte skulle bli skrämd, dom ville ju gärna bära henne och krama henne hårt,,, vana vid tåliga staffar som dom ju är. Lisa har aldrig blivit sur på dem, men i början var hon avvaktande och hade svårt att slappna av. MEN inget ont som inte har något gott med sig, ju kallare det blivit desto närmare vill hon vara. Och varma barnfamnar har stora fördelar hälsar Lisa :-)

Kristoffer vill skydda hennes ögon från fotoblixtarna, kan bli lite mycket av den varan här hemma   

bland hermelinerna, dvs vår lilla Lisa

Hon har funnit sig väl tillrätta, och bortsett från det vanliga valpgrejerna som att hon tuggar på skor, inte alltid kommer när man ropar, är liten och lätt att snava över så ja, då måste jag ändå säga att den övervägande känslan är positiv. Ja jo bortsett från att hon har vaktat sina foderkulor en gång mot Vera och det var ju inte så kul, men tur ändå att det var just Vera som stod närmast,,, för det innebar ju att den lilla skiten klarade sig utan en skråma,,, Ja förutom en skråma på självkänslan när jag skällde ut henne då.

Annars går det framåt, hon är modigare när det kommer gäster och väldigt villig att försöka bli rumsren och det tackar jag extra för efter Kalles svårigheter på det området :-)

våra härliga tjejer, litre höstklädda, från vänster sitter Irma, sedan Lisa och till höger Vera. Vera är ju gammelmormor till Irma, jag glömmer lätt bort det, Yoyo är hennes gammelmoster, mormor är Ulla och Irmas mamma är Ögonsten "Sessan" ja ja, näe om jag skulle ta och dammsuga, snart får jag besök - ciao så länge!

Söta ljusa pojken- vars stamtavlenamn vi ej ännu spikat sitter här i Tindras knä och har det bra

en sovandes Moa eller Magda (på söndag vet vi vem som är vem- eller hur Erica? ;-) )

Garpenborg's Moa eller Magda

Maddes lilla Juli är sötnosen på dessa två bilder nedan

och här är två som gärna hade velat vara med- Kalle & Lisa. Dock är båda portförbjudna av mamma Barbro :-)

dd  

nu ingår även barnen i Lisas trygghet, tog ett par veckor, men det har aldrig känts som att det inte skulle gå vägen. Hon har hela tiden varit positivt inställd till dem, men lite avvaktande - nu är hon avspänd och nöjd även när de röjer som värst :-) Jätteskönt!

Och tur att vi har tuffa barn, för under en av "matamedskinkafrånmunnen" sessionerna så råkade hon bita Kristoffer i läppen så blodet sprutade :-( Men han grät en skvätt och ville sedan fortsätta, min lille tålige gullunge. Nå, nu behövs det inte längre i alla fall- för nu myser dom utan skinka :-)

hade vi i morse :-( En helt rabiat taxhane kom tokskällandes (lös förstås) emot oss och lyckades skrämma slag på både mig, Barbro & Lisa. Vera var den enda i kvartetten som behöll lugnet. Med en fräsande Barbro under ena armen, en orbydd Vera i andra och med en fot i luften för att freda oss så lyckades jag med konststycket att på något vis tappa Lisa! För när taxen väl beslutat sig för att vi kanske trots allt inte var lämpliga som skrovmål och vände tillbaka till sin husse så stod Lisa med tillhörande koppel 50m bakom mig och mitt i vägen.

Åhh alla dom där tankarna man hinner tänka,  det är mycket trafik på den här vägen i  normala fall, Lisa har bara bott här ett par veckor och har precis lärt sig sitt namn,,,,näe jag ska inte tänka mera på detta nu. Hon kom när jag ropade och vi traskade raskt hem.

Efter en sådan pärs är det skönt att vila tillsammans

att få så många positiva upplevelser av våra barn som möjligt. Hon gillar dom helt klart, men vi som vet hur burdusa dom kan vara känner att det är viktigt att Lisa har massor av fina (och smakfulla:-)) minnen i bagaget inför vad som komma skall. Klart vi ska göra vårat bästa för att hon INTE ska bli klämd osv, men som sagt, dom är vildare än tama våra små tvåbeningar. På tal om det har gardinstången rivits ner igen för jag vet inte vilken gång i ordningen,,,suck

Nå, positiva bilder var det :-) Det stavas HÄSTKÖTT   

det uppdagades fort att K diggade hästköttet lika mycket som Lisa så det mesta slank ner i hans mage :-) "Hon hann faktiskt inte mamma" fick jag höra titt som tätt :-) Ja det gäller att vara snabb här