kan vara svårt ibland. Att hålla ångan uppe år efter år, och att ständigt påminna sig själv om att det inte är helt säkert att man alltid vet bäst är inte det lättaste :-)

Alla är vi nya i början så är det förstås, alla kan ej heller tycka lika, men alla KAN faktiskt respektera varandras åsikter, eller som minimum ialla fall respektera andras rätt att HA åsikter.  Sedan varför just detta verkar vara det svåraste av allt för vissa vet jag inte. Det är sorgligt. Sorgligt är oxå att vissa åsikter betraktas som finare än andra. Att detta sedan går i modevågor är en lustig detalj i sammanhanget. Så om man är en uppfödare som alltid vill att andra skall uppfatta en som seriös så gäller det att vara snabb på att vända kappan efter viden, en konstart i sig kanske?

Här sitter ett gäng uppfödare där jag måste säga att ingen av dom tillhör skaran att vända kappan efter vinden! Det innebär inte att jag delar deras mål eller visioner till fullo och tvärtom förstås, men att dom var och är engagerade står ställt utom allt rimligt tvivel. Datumet då dessa bilder är tagna är 5e november 2006. Mao ganska exakt 7år sedan.

Vi samtalade kring var vi stod i relation till RAS men det huvudsakliga temat var L2HGA som då var en "ny sjukdom" för oss i Sverige. Vissa av oss hade hört talas om den, men så mkt mer var det inte. Nu hade de första hundarna insjuknat i Sverige och stämningen var orolig på sina håll. Mig veterligt har det ej heller insjuknat fler efter detta och detta är ju själva kärnan med dna tester att ingen hund skall behöva bli sjuk. Inte att som vissa än i dag tror, utrota defektgener :-) Ha ha, då skulle vi få hålla på till domedagen :-) Minska spridning absolut, utrota näe inte så mycket.

Jag kikar i mina anteckningar hur vi hade bjudit in till mötet, och bla står att läsa att vi ringt upp vissa, mailat till andra samt delat ut lappar till andra! Ja ni hör, hedenhös eller hur :-) Från de som ej kunde komma bad vi att få skriftlig eller muntlig info från som sedan delgavs deltagarna på mötet.

och för er som inte vet vilka dessa eldsjälar är så skriver jag upp kennelnamnen nedan

Giwidos

Cometstaff

Fire Eyes

Zican

Metalstaff

Northstaff

Elitestaff

Evanecenses

Bismas

Bardot

och så Kronsäters & Garpenborg som inte riktigt syns i bild :-)

tiden går men eldsjälarna består! och som tur är kommer det in nya trevliga bekantskaper   

När man har fräckheten att stänga in Vivi & Lisa i två timmar i hundrummet,,,, Visste man inte bättre kunde man tro dom varit lämnade en hel dag :) :)

Lyckades Vivi somna såhär :)

Båda är 3sitsiga, således finnes plats för alla i hushållet. Ändå se d oftast ut som nedan på kvällarna. Alla sex ligger uppkrupna i min ände av soffan :)

Alexander är tålmodig och Barbro känner igen situationen. Man ser det på hennes ögon, hon tittar på mig och båda vet - det är fint. rörd och ödmjuk blir man
Och dessutom: inga försök att bygga bo i Leksakslådorna denna gången :)

Alla hundar har inte lika bra bordsskick,,,,

Titta!! <3

Fotografen är densamma som författarinnan, dvs: Åsa Lindholm
Känslan av att äntligen få se sin egen ras som en av många i en hundbok är underbar! Och desto underbarare att det inte är i de vanliga sammanhangen, dvs mentalitet/kamp/rätt eller fel ägare- utan bara som illustration - fantastiskt!
Sedan kunde det ju inte bli bättre motiv heller- eller vad säger alla ni O2 kullsägare? :) :)

Att bara sjunka ner i soffan och läsa denna bok! Då jag fått förtroendet att läsa delar av boken under framtagandet och ombetts komma med åsikter (den är super- så det handlade mest om att tala om för skk hur imponerad jag var:) så fick jag ett ex som tack för hjälpen *känner mig stolt*
Nu ska jag försöka få den signerad :)

Åh! kolla! Tjoho någon läste mina tankar!