hämtar sin lille bebis <3 Det är ett tag sedan nu, men som ni vet är inte snabbhet direkt  mitt kännetecken :-)

mixade bilder och utan info om vem som är vem :-) Håll till godo :-)

Tror inte vi presenterat familjens senaste tillskott ordentligt, skäms på oss. Men det hela blev ju väldigt hastigt påkommet, även om linjerna var planerade sedan väldigt länge så att säga. Alltså vi hade väntat på att få använda (låna) Wilmas pappa Snake till någon av våra tikar. Snake är en import från australien som ägs av Mela Ekman på just kennel Dinah-mite och hans ankomst till Finland tog sin lilla tid man man lugnt säga. Vi hann ge upp ett par ggr på tanken att det skulle bli något, men uppfödarna i Australien ville få honom till champion först, något som oxå lyckades :-)

Suck, ser på klockan att vi får vänta med att berätta den här historien... Hursomhelst så bidde det en Wilma istället för en parning :-) Glada är vi över det!

Bilderna nedan är tagna av Odette & Wendys matte Susanne Hjorth på kennel Elielunds- stort tack Susanne! Hann nämligen inte skriva hennes namn på mer än en bild, den där klockan ni vet :-)

Så här ser i alla fall Wilma ut nuförtiden

Och älskar den, som alltid, även om jag läser den med viss oro över att jag kanske skall upptäcka att jag hamnat i bakvattnet pga senaste tidens arbetsbelastning som gjort att detta är 1a nr jag läser för i år...
Nå, oavsett bakvatten eller ej- en bild fick mitt hjärta att hoppa till - är det inte Ullas dotter Sessan på bild? Finaste Garpenborg's Ögonsten som ju hoppade ett känguruhopp med en pinne i munnen som läskigt nog borrade sig in i hennes hals :( olyckor väntar liksom alltid bakom ett hörn när man är ägare till en Staff Nå, husse Kalle läser inte bloggen så vi får lov att mms:a honom

vet att jag återkommer till att det faktiskt finns en hund döpt efter mig och en av mina kanske midre smickrande karaktärsdrag, men varje gång jag känner mig mallig så tänker jag på den hunden och den uppfödaren. Förstår att jag upplevdes så (ja iof säkert även i presens) när jag som ung och engagerad kände det där ocharmiga behovet att förklara för andra hur saker & ting "låg till" men även min oförblommade lycka när det gick bra för hundar med Garpenborgs prefix. Samtidigt hade jag,och har fortfarande, ett närmast svärmiskt beteende inför människor som kan massor inom detta mitt favoritämne

Nå, för att vara tydlig inför det som komma skall, så ska det sägas att Matthias & jag känner oss lite malliga VARJE gång någon väljer att utöka sin familj med en individ från oss!

MEN ändå känns det ibland extra malligt, det kan tex vara när en valpköpare återkommer till oss en andra eller kanske tredje, fjärde gång <3 (extra extra mycket ifall kanske första hunden inte var helt frisk, och vi ändå lyckats hålla en fin dialog & kontakt) Eller när den lilla garpenborgsvalpen charmar fler än bara den närmsta familjen och vi får äran att sälja hund till en valpköpares mamma, syster eller kusin osv :-) :-)

och det jag skulle komma till var att när vi får förfrågan från uppfödarkollegor sträcker vi lite extra på nacken, och när det dessutom är uppfödare från andra raser, uppfödare vi kännerar och imponeras av- yupp då erkänner vi att mallighetsbarometern går i taket :-)

En sådan gång var just när välkända Lena Grundén Daniesson hörde av sig- hon och hennes man Magnus kände att de ville prova på en ny ras, hade bestämt sig för staff, och mailde till oss! Lena & jag har arbetat ihop i många år inom Sv Terrierklubben och även i olika kommittéer genom åren. Hon har fött upp både bullterrier & pudel, för att inte tala om påfåglar & får! Hon är rak och ärlig, varm och kunnig, engagerad och erfaren. Att hon dessutom har massor av humor och bjuder på sig själv och sin erfarnhet är helt underbart!

Nu har hon & Magnus en till familjemedlem vid namn Garpenborg's Ulv <3

Något vi är väldigt stolta och lyckliga för! Ulv har fått världens bästa liv

Lena, Magnus- tack för förtroendet <3

Vera från kennelns 1a U-kull charmar in sig som vanligt hos gästerna

Men allra mest gillar Vivi den :) hon njuter av att lite då & då ta sig en långsam tur under den för att få sin rygg smekt

Tänk att dessa tre löper,,,vi har två småbarn som är stora nog att kunna öppna stort sett vilken låst dörr som helst och vi har en mycket sugen herre vid namn Kalle hemma
Att vi inte haft någon tjyvparning är helt otroligt och förklaras kanske av min stressnivå :) tre steg före måste jag ständigt vara - avleder, hotar och lockar omvartannat :) peuh
Om vi skulle få för oss att behålla en Kalledotter hemma framledes, påminn mig gärna om detta inlägg då :)

Till kanske allt förutom när d e dags för fotografering :)
Solvalla har i alls fall pyntat fint - och en notering är att jag inte kan unna mig 1h sovmorgon på helgen då ett par joggare upptäckt Solvallas skogsslinga :( suck