Tina

8 december 2011 23:41

Fint skrivet Maria.
Jag kramar om min fina "Hela" Atomkraft Hortensia Dansante, lite extra och skickar samtidigt tröstkramar till Paloma och hennes familj och är liksom du helt säker på att det finns både hjälp och stöd för henne att hämta i Staffesverige.

Maria

8 december 2011 23:48

skickar varma kramar till Hela härifrån oxå! och till alla andra små atomkraftare- kramkram

inger.tapperson@gmail.com

9 december 2011 10:19

Kära Marie!
När jag läste om Carlos bortgång, så greps av av en djup sorg.
Mina tankar har gått till honom under åren.
Jag är så tacksam att jag fick lära känna er båda under vår tid på Värmdö. Minnena lever kvar...
Kramar
Inger Tapperson

Maria

9 december 2011 11:46

Hej Inger,
vad gullig du är. Ja vi hade en hel del skoj alla fyra då på den tiden och alla hundar, herregud *ler*
varma kramar tillbaka

Dorthe

9 december 2011 15:59

Tänker på tiden när vi umgicks när ni bodde på Värmdö och Frida var där och fick valpar...blir varm om hjärtat... fast han var speciell tyckte jag mycket om honom...
Kram till dig Maria

Maria

9 december 2011 18:01

kram! och tack!

cecilia

14 december 2011 20:27

Carlo var en fantastiskt (medmänniska)och med en förmåga att våga säga vad han tyckte och tänkte samt gå sin egen väg.
Hela människan är unik och därmed "speciell"
Jag lärde känna honom på 90 talet och stod enad bredvid honom, fram tills han slöt sina ögon.
Vi tyckte ofta lika om livet, dock inte alltid men vi förblev nära vänner.
Vid kriser visar det sig ofta vad som är sann vänskap och viljan att försonas. Hur många i den "avundsjuka världen" strävar efter det?
Så fort man är något i landet "lagom" -Sverige, ses man som ett hot även i hund världen och det nog något som alla uppfödare känner till.
Jag skulle kunna skriva en bok i vad alla säger, om alla samt den svåra konsten att vara ödmjuk.
Maria var den som jag kom i kontakt med först när jag skulle skaffa staff. Hon hade ingen kull och ingen inplanerad heller, så hon var *ödmjuk* och rekommenderade mig till Carlo och kennel Atomkraft(inte många som i dag skulle göra en sådan gest och speciellt inte gentemot sin ex make)
Sagt och gjort, jag blev med staffe gosse=)
Efter några blev jag med staffe gosse igen.
Han var planerad i minsta detalj och jag fick honom som födelsedagspresent.
Den gossen ingick i den kull som blev så uppmärksammad i staffe sverige, nämnligen demodex kullen.
Carlo skämdes så fruktansvärt mycket och försökte i panik värja undan och förneka det mödosamma också gick det som det gick och därmed den korta avstängningen.
Han tyckte det var så genant och mödosamt, så han valde att förneka det, till och med inför mig(en av hans närmsta) och det fick han mycket skäll för -AV MIG men resten av staffe sverige borde hållit tyst, för detta angick "dem" inte direkt , kanske indirekt för delad kärlek för rasen-vår ras men inte direkt.
Jösses vilket kackel det blev-pinsamt och mest pinsamt blev det, för jag fick ju reda på allt-hela tiden..det finns och kommer alltid finnas människor som låtsas hålla med men där lojaliteten mot någon annan är högre och starkare.
Från att varit en firad uppfödare som man talade om med en ton av avundsjuka, så byttes orden till svarta tungor.
Jag var också arg och besviken men jag gav honom en chans att förklara det från sitt perspektiv. Vem har inte gjort bort sig, vad det än må vara?
Om alla valp köpare bara visste vad just deras uppfödare kan mörka..så skulle vi inte ha så många staffe uppfödare och ingen annan uppfödan heller, vad gäller alla arter och raser.
För det är väldigt svårt att vara felfri och prefekt, när man bedriver mix med genetik som människan kallar avel.
Jag Cecilia/människan, hade förmodligen blivit avlivad om det bedrivits avel på människan. För jag föddes med både astma, hormon sjukdom och eksem och vem sjutton vill att någon sådan ska leva och till råga på allt (riskera) hamna i avel..eller så hade mamma mörkat det, så att ingen hade märkt att jag var "deffekt".
Detta för omvärldens skull(skam) och för sin skull(skam).
Hur som det var inte många som stod kvar bredvid Carlo efter denna händelse men jag som kom att hamna i cirkelns mitt, stod kvar bredvid min uppfödare, mentor men framför allt vän.
Tack Maria, för ditt inlägg, din tröst och för att du för många år sedan hänvisade mig till Carlo och Atomkraft

Maria

14 december 2011 20:45

Cecilia! Du är fin du, en stor lycka för honom att få ha äran att ha dig som vän. Lojal och stark. Jag blir rörd av dina rader och jag hoppas du tar dig igenom detta, din sorg när du fick beskedet var djup och oerhört stor och jag tänker på dig varje dag.
Jag uppskattar att du även tar upp den senaste incidenten, du gör det på ett bra vis oxå måste jag säga. För visst är det sant som det ofta är sagt att den som är utan synd får kasta den första stenen,,,
STOR KRAM till dig från mig