Sorg är förstås privat för de flesta av oss, men samtidigt när vi lever i sociala nätverk iochmed hobbyn vi alla delar, så bryr vi oss om varandra även om vi inte alla står varandra nära. Därför känner jag att jag trots allt vill skriva några korta rader om det som skett.

Carlo gick bort i tisdags i sitt hem. Som de allra flesta av er vet var han oerhört sjuk och har så varit de senaste dryga 15åren. Ibland sämre i bland bättre men aldrig riktigt bra. De senaste åren blev han gradvis ännu dåligare och hans läkare anser att det var hjärtat som nu inte orkade mer. Hjärtsvikt.

Han är nu innerligt saknad av mig och många många av er där ute i staffesverige. Om någon av er känner att ni vill prata och eller har några frågor ni vill ha svar på så går det bra att slå mig en signal så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa er med dessa.

Hans närmast sörjande är dottern Paloma, hennes man och deras lilla dotter. Vi önskar dem styrka i allt detta och sänder våra varmaste tankar.  Paloma står nu för kennelnamnet ensam och det känns som en tröst att Carlo fick känna glädjen i att uppleva sin dotters engagemang i hans livsverk. Jag betvivlar inte för en sekund att hela staffesverige finns tillgängligt för henne om och när hon känner att hon skulle behöva råd eller stöd.

/Maria