Alexander ska hem till en vän kl 10, efter 24h tjat satte vi igång timern på ipaden - nu är det nedräkning <3

Ja idag fick vi äran att glädjas över ytterligare en rallytitel, denna gången är det Krut & matte Cicci som visat framtassarna igen. SE VCh RLD N Garpenborg's Oxygen kammade hem 82p och en fin 9e plats på tävlingen
STORT grattis Cicci, snyggt jobbat!

O2 kullen fortsätter att imponera - vi & mamma Irma är mycket stolta över allesammans <3

Här en bild på Protokollet

Vår allra bästa Vera, som lekt med döden fler ggr än vi egentligen vill minnas, och som fortfarande 11år gammal är vildare än nånsin! Vi skulle behöva anställa en personlig assistent för att kunna slappna av, det är verkligen inte en hund för en hönsmamma som mig :-) Hursom haver så turnerar hon nu som veteran runt om i världen, och det var vid en utsällning i Rumänien som domaren kallade henne för "den odödliga" när han satte upp henne som bästa tik & BOS i förra veckan. Vi önskar innerligt att han har rätt

Vera är klippan i vår flock, ja i hela vår familj.  Hon har genom  åren fostrat upp fler valpar än vi kan minnas och dessuotm tagit lika väl hand om våra tvåbenta barn- två kullar är hon själv stolt mor till och vi behöver henne sådär löjligt mycket att det inte ens går att tänka på <3

Hon älskar att göra precis allt! Kan inte komma på något hon inte gillar, och det inkluderar att bli badad och få klorna klippta. Busa i vatten med stenar eller röja loss i snö, köra viltspår eller träna agility är lika skojigt det med, att leka med tvåbenta barn lika roligt som att leka med de som har fyra ben och hon vill alltid följa med på promenad, spelar ingen roll hur många hon redan hunnit med samma dag, hon studsar lyckligt i hallen ändå. Gäster är bäst! Sådana som är stora och starka och som uppskattar att bli rivna och mer eller mindre våldtagna står högst i kurs. Utställningar är höjden av lycka eftersom hon alltid fått bete sig lite hur hon vill - är man mattes ögonsten så är man- helt omöjligt att bli arg på henne- jag har gett upp det för länge länge sedan <3 MH & BPH beskrivningarna tillhör hennes favoritdagar i livet, fick hon skulle hon gå en bana varje helg :-) Mat är förstås en höjdare och i Veras fall betyder det att man äter ALLT och gärna med tillhörande förpackning om så krävs. Otaliga dagar har gått åt att oroas över vad som skall hända med det otäcka som finns i hennes kropp, men hon har haft nio liv och här är hon nu, 11år och fortfarande vår underbaraste tjej i hela världen!

Svensk UtställningsChampion

Slovensk Veteran Champion

Lettisk Veteran Champion

Litauisk Veteran Champion

Luxemburgsk Veteran Champion

Tysk Veteran Champion

Polsk Veteran Champion

Ungersk Veteran Champion

Rumänsk Veteran Champion

Bulgarisk Veteran Champion

Grand Bulgarian Veteran Champion

Balkan Veteran Champion

Veteran VärldsVinnare 2015

Helsinki Veteran Vinnare 2013

Voittaja Veteran Vinnare 2013

Lituansk Veteran Vinnare 2015

Lituansk Show Veteran Vinnare 2015

Garpenborg's Underverk

den ende som har kvar sitt ursprunliga är husse Matthias :-) :-) Vivi och Vera skall vi strax oxå gratta - men vi börjar med vår busunge Kalle!

När det kommer till avel utgår jag från att 99% av oss alltid gör vårt allra bästa, det säger min erfarenhet mig :-) Klart att det hyfsat ofta blir knas, men det är en annan femma, uppsåtet är mer eller mindre alltid gott. Dock händer det förstås att vi glömmer bort att delge varandra information, alltid trist när det händer, men även här sker det väldigt sällan med flit. Finns så mycket man som uppfödare skall hålla i huvudet att någon halvsyster med bekymmer eller morbror som saknar en tand eller nåt ibland glöms av när någon frågar frågor likt "hur ser det ut runtikring din hane?" eller "är tiken och hennes släkt frisk" ja ni hänger med på vad jag menar

MEN det finns faktiskt helt uppenbara bekymmer vars existens är väldigt lätt att se OM någon lärt en att vara uppmärksam. Det kan vara uppfödarkollegor, rasklubb eller som nu i det fall jag ämnar beskriva: skk.

Oavsett vilket är nästan detta, det uppenbara, det mest komplicerade. För vi kikar ju alla på bilder av hanhundar innan vi bokar (i bästa fall träffar vi dem även i förväg) Ägarnas skyldighet att informera oss om något som ju faktiskt finns till allmän beskådan är ett klart gränsfall.

Om jag & Matthias väljer att para med en hane med ståndöron- måste ägaren upplysa oss om att dessa öron liksom står rakt upp när vi bokar parningen?

Bilderna finns ju där, på nätet, för alla att beskåda.

Och när man är på plats, och då i bästa fall upptäcker det hela, vad gör man då? Alla som inte vet om hur svårt det är att hitta en hane man vill ha, som inte förstår hur mkt planering och logistik som ligger bakom, som inte inser hur lätt man som uppfödare känner av spekulanternas iver och entusiasm (samt bokade semestrar och lyckliga småbarn som vill få en valp) och dessutom inte förstår vilken pressad situation man då befinner sig i, massor av mil hemifrån med en kollega och dennes hund- vars missbildade tå man precis upptäckt- förstår nog inte heller hur frestande det är att kisa med ögonen och låtsas om att man inte sett den där tån :-( Men vi andra, vi förstår hur lätt hänt det är att välja den enklaste vägen, och hur himla mycket man kanske i sitt hjärta hoppas att detta som man plötsligt upptäckt inte skall gå i arv- man intalar sig själv att det nog faktiskt är så, tån har nog "bara blivit avbiten av mamman" eller "legat i kläm i livmodern" Fast allt sunt förnuft på planeten säger en att det är bullshit.

Nå,,,nu gällde det en annan sak, som oxå syns på kort.

Tidigare har jag skrivit om kort svans, även om inåtvridna tassar,,, jag borde även skrivit om short toe samt tår som faktiskt står åt alla möjliga och omöjliga håll,,, men nu får det duga att bara nämnas som exempel på just fel som syns tydlig på de allra flesta bilder, ja ok svansar kan va svårt, men resten syns.

SKK har, sedan de reviderade sitt dokument som heter SRD på vår ras, staff, lagt till en text om andning,,, Tyvärr är det få av våra uppfödarkollegor som är medvetna om detta. De lever kvar i tron att det "bara" står om staffarnas tänder,,, men men så är nu tyvärr inte fallet, vi har alltså, istället för att "bli av med" vårt deltagande i dessa "särskilda rasspecifika domaranvisningar" fått ytterligare en orsak att bli kvar.

Själva blev vi bestörta när vi läste detta och började direkt undra vad som SKK sett som inte vi själva sett,,, Att det finns någon enstaka staff här och där genom åren som snarkat illa och fått en operation har vi förstås hört talas om, men att vara en ras med problem, problem så stora att SKK anser att domarkåren bör uppmärksamma detta?! Nej vi var förbryllade.

Men det vi nu sett på bilder, på nätet, av staffar - förbryllar oss än mer. Näsborrar som helt klart ser knipta ut, ja som om en osynlig hand nyper tag om näsan och kniper ihop dem lite. Det ser ut som att fenomenet är vanligare på hanar, och på hanar som ofta har hysat vackra rejäla huvuden. Men hur många av oss ser detta? Om ingen pratar om det, kommer vi inte då att boka in dessa hanar, helt ovetandes om det faktum att deras näsor mer ser ut som att de skulle höra hemma på en mops eller en fralla?

Nu är inte jag kvinna att veta om detta är en ren skönhetsdetalj, kanske måste det till mycket mer innan en hund får svårt att andas? Kanske ser resten av näsgången ut som en fyrfilig motorväg! Men kanske inte oxå,,,kanske inte.

Kanske har benämningen "knipta näsborrar" en orsak till att existera som benämning?

I så fall, ja då uppmanar vi er att hålla koll, ta med denna delen i er bedömning innan ni bokar en hane för parning. (för all del finns det säkert tikar med samma näsor, same same gäller dem förstås då)

Detta skrivs i all välmening, inget illa ment till de som nu är skapta såhär, ni som vill låna dem får förstås göra det hur mycket ni bara vill, men vi önskar bara att man till att börja med SER det. Och när ni väl sett det, ja då litar vi på att ni tar lika genomtänka och kloka beslut som alltid.

Kram på er alla kollegor!

obs bilderna är kraftigt beskurna för att ingen skall ta illa upp och/eller bli ledsen. De är inte tagna för att hänga ut någon och vi hoppas att det ej skall gå att se vilken hund näsborrarna tillhör. Om det går tar vi bort bilderna genast och ber om ursäkt i förväg. Men vi tror att alla som älskar rasen ändå förstår att syftet är gott, ej illvilligt på något vis.

Bilderna presenteras i ordningen, en knipt och en med normal storlek på näsbrorrana

Som ett PS vill vi tillägga att det såklart går att hitta bilder på hundar av andra raser som är oerhört mkt värre än dessa bilder på staffar, absolut. Men frågan är om vi ens ska jämföra våra staffars näsor med mopsars tex?

Vera, Kalle, Vivi & Matthias har farit iväg på turné och det är tomt här hemma utan dem. Kvarvarande hundar har fått skaffa sig nya bästisar och barnen & jag har plötsligt en väldigt stor säng att vältra oss i :-) Vi saknar dem väldigt, och inte gör det saken bättre att de fått mer äventyr än vi hade förväntat oss, startade med en trasig ruta och slutade med en trasig motor och en hyrbil som inte går att åka in till vitryssland med (ja det var nästa mål på resan) Nu är alla dessa turer med vitryska ambassaden i Finland, det bokade och betalda hotellet och färjeresan likaså helt förgäves,,,
Å andra sidan skall bilen bärgas hem till Sverige och lagas här, våra hundar har fått en massa nya häftiga titlar och alla lever och mår bra!

Enligt Matthias är utställningarna välordnade, hundarna trevliga (yes även gatuhundarna, varav flera velat bli polare med våra staffar) vädret varmt varmt varmt och havet inbjudande! Enligt korten att dömma stämmer det :-)

För min del lever jag på att Vera blev BIM ena dagen i Rumänien och att domaren refererade till henne som "den odödliga tiken" - jag hoppas innerligt att han har klärvojanta egenskaper :-)

Att Kalle fått nya titlar kändes lite mer väntat, men Heffa har överraskat stort och erhållit trippelchampionat nu!

Ungersk Champion, Rumänsk Champion, Bulgarisk Champion Garpenborg's Oskadis

herregud min älskade Nyckelpiga, Heffa, Vivi som dessuotm har en del cacib nu, lite chans på en polsk och en tysk championat titel samt den internationella i sikte :-) Inte vad vi trodde när hon var 6mån direkt   

Men nästa löp tänker vi att hon ska bli mamma, så vissa av planerna får vackert vänta- ingen utställning i världen är viktigare än små ljuvliga staffebebisar    och då måste någon vänlig läsare påminna mig om att SJU hundar räcker,,,

Nu lite blandade bilder från ovan nämnda länder

oj glömde nämna att Kalle blev Grupp 2a iförrgår i en fin terriergrupp! Och oxå det roliga i att Vera i ensamt majestät entrat finalringen BIS veteran och således har två fina pokaler med sig i bagaget :-) Om hon orkar och har lust igen idag så tar Matthias förstås med henne in igen   

Är man lite dryga 11år så bestämmer man själv hur man vill göra

ja, nu har vi bestämt oss, Garpenborg's Zoltan skall säljas med bibehållen avelsrätt, dvs det vi i vardagsmun kallar halvfoder. Vi lägger ju väldigt sällan ut hanar på foder, men denne kille är lite speciell för oss. Såklart letar vi därför efter det där lite speciella hemmet oxå :-) Känslan är viktigast, vi vill att den som hör av sig känner att den smälter av hans ljuvliga uppsyn - för det gör vi   

Man behöver ha planerat toknoga i galet långt iförväg, man behöver inte heller ha massa tävlingsplaner däremot måste man ha mängder av kärlek på lager som kan slösas över denne kille!

Han är lugnare än en "vanlig garpenborgare" och det är kanske pga att både pappa och mamma är uppfödda (och i pappans fall boende) i andra kennlar i andra länder :-)

Zoltan är 9v gammal imorgon, och hans blivande husse/matte skall gärna bo max ett par timmar från huvudstaden. Såklart har de som redan har en garpenborgare i familjen förtur :-) Men vi diskriminerar ingen utan även om vi inte känner varandra sedan tidigare och ni känner er intresserade så är ni välkomna att slänga i väg ett mail och berätta lite om er och er vardag.

Men OBS vi vill att man söker en familjemedlem, inte någon som letar efter en avelshane! Vi vill nämligen inte att han skall behöva byta hem ifall något nu händer i framtiden som gör att han inte håller måttet för att gå i avel

föga förvånande är han även en duktig rallyhund - fine killen! Irma är mäkta stolt över sin blåe son! Han debuterade alltså idag och jobbade sig till två första pris, ett på 92p och en på 79p något som gav honom en 5e samt 13e placering. Det är finfina resultat då det oftast är galet många startande i nybörjarklass - stooort varmt lyckligt grattis från alla oss!!!
Och vilka fina omdömen han fick av domarna <3