jag har aldrig varit färgfixerad, den bästa kombinationen är den bästa kombinationen oavsett vad hanen & tiken har för färg. Har jag däremot den ovanliga möjligheten att ta hänsyn till det efter att mentalitet, hälsa & exteriör är på plats så är det klart jag tycker det är skoj. Pricken som hanen på bilderna nedan heter dök upp som en överraskning, och det dröjde ända tills O2 kullen innan likande teckning dök upp igen    Då tänker jag på Nils & Vivi. Nils som för övrigt har samma lilla prick mitt uppe på huvudet   

Detta 20års jubileum har gjort mig mer nostalgisk än vanligt så bered er på fler gamla bilder

Den söta lilla killen på bilden är inte Kristoffer även om det är lite likt tycker jag, utan min systerson Emil   

tack matte Carina för att du alltid håller oss uppdaterade med fina & mysiga bilder på din guldklimp! KRAM

Garpenborg's Odessa vilar tryggt i sin mattes famn, året var 1998. Första mötet kanske rentav Åsa, minns du?

och nio år senare när denna bild är tagen, får jag fortfarande samma känsla av samhörighet när jag ser dem tillsammans    här var året 2007 och dom var väl här hemma för att hälsa på en sväng, gissar att det var före Tösens födelse och hennes intåg i familjen

Detta var en mycket speciell tik, Dorthes fina lilla Frida   Hon var syster till Felicia som ni såg i förra inlägget, och hon var min första egenuppfödda champion- en speciell plats har man då i en uppfödares hjärta/minne/sinne   Det är som att man för första gången får ett kvitto på att man tänkt rätt, att man är på rätt väg, att någon/ra andra ser de kvaliteér man själv tyckt sig se. Att hon sedan var en smart donna som älskade att samarbeta med sin matte är ju ännu roligare, detta är ju en bruksras så för att ens kunna bli champion krävs det bruksmeriter. Nå, jag lämnar den biten därhän då det är så oerhört mycket saker som måste klaffa för den typen av meriteringar, och det jag syftade till ovan var just den exteriöra biten. Frida erhöll sitt championat 1996 och för att ge er en bild av hur oerhört svårt det är att lyckas med detta kan jag då berätta att kennelns andra rottweiler champion inte kom förräns 2012 då Garpenborg's Ånna tog sitt sista cert, då dräktig med sin dotter Lucille   

det skiljer 13år mellan dessa två tikar, och ja, dom är släkt i rakt nedstigande led. Fridas mamma Bebban är gammelgammel mormor till Ånna. Finns vissa likheter helt klart. Dock har generationerna emellan inte varit exteriört lika, detta då jag helt enkelt var tvungen att fokusera på hälsa & mentalitet under alla dessa år, innan jag återigen kunde slänga in även den exteriöra aspekten igen

min fina fina Alexander fyller 3år idag. 3år av glädje, ja bortsett från hans månader av kolik :-) Har valt ut ett antal bilder där man just ser hur nära hundarna vi och barnen lever. Aldrig någonsin är en hund längre än en armlängd bort   

Fine Viktor med de mest mysvänliga öronen man kunde tänka sig. Nu finns inte Dianas fine lille kille längre    han blev sjuk och var ju gammal, han hade det bästa liv en hund kan ha hemma hos Diana och alla hennes staffetjejer   

både Irma & Alexander sover middag

här ligger Alexander och myser med Åsas fina Tösen. Tösen som är mamma till vår underbara G kull. Just nu är hon dock konvalesent då hon fått amputera bort en bit av en tå som hade en skada som inte ville läka. Hoppas hon blir bra snart fina Tösabiten

men nu har dom slutat äta hundgodis, bara lite vanliga torrfoder kulor som slinker ner ibland medans grisknorrar och lammflätor gudskelov lämnas ifred

På dagis undrade dom häromdagen om vi verkligen har sådär många hundar som Alexander påstår :-) Tydligen pratar han väldigt mycket om Vera hit och Kalle dit, och Lisa gjorde detta och då sade Irma att,,,,, osv   

Jag svarade bara att vi har hela huset fullt - och det är ju faktiskt sant nu

I år firar kenneln 20års jubileum. Ja, tänk att det är 20år sedan det föddes 8st små rottweilervalpar vid namn: Felicia, Freja, Fidji, Fatima, Farhenheit, Francke, Filur & Falko ute i mitt hus på värmdö. Det var i september månad och kullen följdes tätt åt av G kullen på hela 12 valpar. Det var en rejälv start på min uppfödarkarriär att ta hand om totalt 20st rottweilervalpar som bara skilde sig åt med en månad. Mammorna var inte såta vänner heller så det var en hel del pyssel med att hålla dem vid gott humör. F-kullens mamma, Bebban, ansåg att även de tolv G-kullsbarnen var hennes, och så fort tillfälle bjöds försökte hon ta över rodret även i den valplådan. Självfallet uppskattades detta inte av Inka som var den rättmätiga tolvbarnsmamman och vi kan lugnt säga att stämningen kunde vara ganska tryckt   

Nu hade jag även en gäststuga och så fort som F kullen kändes stora nog så fick dom hänga där på dagarna för att ge Inka lite sinnesro.

Vid denna tidpunkt hade jag redan fått avslag på hela TRE kennelnamn som jag hade ansökt om,,, jag kände mig något stukad och trodde inte jag skulle kunna komma på något ytterligare namn. (nu gjorde jag förstås det, men det får bli ett annat inlägg) F & G kullarna hann inte få något kennelnamn i stamtavlorna, men som de flesta av er vet så kan detta läggas till i efterhand och så skedde även här. Och året efter blev äntligen SKK och FCI nöjda med mitt val och Garpenborg's blev slutligt godkänt.

På bilden nedan ser ni Bebbans dotter: Garpenborg's Felicia född 1993-09-27. Från min kennels första kull och eftersom jag behöll henne så blev hon oxå den första Garpenborg's hund jag själv ägde- fina fina älskade Felicia.

och nej, örat är inte tejpat i bemärkelsen att det skall ligga rätt, utan hon blev IDmärkt just denna dag   

ja alla blev nöjda, Kira & Vivi fick leka och blev trötta, Kristoffer fick till sin glädje mysa med Amanda, Jag & Ragge hann prata lite och Alexander kunde till sin glädje mysa med de trötta valparna utan att bli biten