man ska fasen inte klaga för då blir man omgående påmind om att saker & ting kunde vara värre.

Satt här hemma och tyckte lite synd om mig själv av lite olika skäl, så VIPS inträffar katastrofen. Irma blir matad salt av en stackars Kristoffer som förstås inte vet att det är gifitgt och som bara tyckte att han var snäll eftersom hon verkade tycka så mycket om det! Det handlade inte ens om några minuter som dom två var utom synhåll,,, men saltkaret stod på köksbänken och Irmas skål på golvet. Jag fick fullkomlig panik, började gråta och skrämde förstås slag på barnen som båda började krama mig och gråta dom oxå   Normalt sett panikerar jag inte på stört, men med en högdräktig tik så är jag redan på spänn hela tiden. Senast jag blev såhär rädd var när Vera hade Ä kullen i magen och blev sjuk av att ha smakat lite på en brandslang,,, (lång & hemsk historia fast slutade väl och både Vera och valpar överlevde)

Enligt det jag kan läsa mig till på nätet så är doser på mer än 3,7mg/kg kroppsvikt dödliga, eller KAN vara dödliga. Nu har jag räknat och räknat och omvandlat, och i värta scenariot så har hon fått i sig 2,1mg/kg kroppsvikt.

FAN vad stressande detta är

Självklart har jag kontaktat veterinär som sade att om hon kräks en gång så är det ok, men fler ggr så måste vi åka in.

Så ringde jag Matthias för att be honom komma hem tidigare så att vi kan åka in om det behövs, då hade han ramlat på gatan och förmodligen brutit ett par revben   

Nå, nu ligger Matthias uppe och sover med barnen och Irma ligger här brevid mig och mår än så länge bra. Får vara uppe i natt och vaka över dem alla

(bilden är ifrån januari förra året)

8 och ett halvt år på dagen idag. Lika grå om nosen som sina syskon   

visst är han lik sin syster Vera!

var bara tvungen att trixa lite med dessa fina kort som Diana tagit på sin staffetrio - SÅ söta! Jag lägger upp dem i åldersordning