man skulle kunna se på Vera som en storfiskare, när vi lämnar huset (och ibland behöver vi inte mer än gå till en annan våning) drar hon på sig fiskarstövlarna och hämtar sin lilla verktygslåda (för att metaforerna ska funka så bör jag kanske skriva fiskarlåda) och skrider till verket.

Det är en utmaning att se till att inget lockande finns inom räckhåll- man borde ju lära sig med tiden- men det gör även Vera... Nu senast fick hon upp ett kökskåp, plockade ut en kartong, som hon sedan öppnade i sin säng. I denna kartongen låg en fiskmatarmaskin som vi köpte senast vi var utomlands, något som var lääänge sedan :-) Det är för att slippa lägga ner dom där vita runda bollarna till fiskarna och istället kunna fylla på den lilla maskinen med deras vanliga mat samt ställa in vilka tider den ska mata de små liven. Rätt smart. Fast Vera är rätt smart oxå. Inte bara fick hon ut lite gammal fiskmat, hon lyckades oxå ställa om timern. Möjligt att hon har en egen resa inplanerad, vem vet

ja nu har Vera snaskat i sig dumheter igen, man kunde ju tro att hon skulle lära sig,, eller snarare att JAG skulle lära mig,,,

Nåväl, senaste färdigheten är att hon lyckas dra ut stolarna så att hon kan hoppa upp på dem och därifrån avancera upp på bordet. Tidigare var det ju bara om man glömt att dra in stolen efter sig som hon kom upp. Nå alla utvecklas vi :-)

Det som hamnade inuti Vera denna gången var choklad, (förstås i foliehölje, vad annars!?) samt innehållet i en frukskål bestående av äpplen vindruvor och physalis,,,

Efter nogsamt uppskattande av mängden choklad nöjde jag mig denna gången med att hålla henne under strikt uppsikt i ett dygn, pja hon är ju aldrig långt från mig ändå så det var ingen större ändring från vanliga rutiner. Bra mår hon i alla fall så det verkar som att vi klarade oss denna gången oxå! *pust*

Frågan är vad som kommer härnäst, att hon lär sig öppna kylen, eller hoppa upp på diskbänken,,,

våra hundar vill inte vara ute när det är så här kallt och snöigt, helst skulle dom även gå på toa inomhus om det gick för sig.

Nå, denna inaktivitet leder till att dom hittar på andra hyss,,,

Hur fröknarna E lyckades göra ett hål mitt på platsmattan är jag fortfarande inte säker på,,,,

har det gått hett till vid julklappsöppningen :-)

Före:

Efter:

Foto: Kennel Minstaff

måste bara delge lite av Veras senaste hyss som består av ett stycke svalt lypsyl. Som tur är "skalade" hon lypsylet först, och av resterna att döma så tror jag inte hon fått i sig nån plats. Men helt säker kan man ju aldrig vara när det gäller henne. Det lukade gott om hennes andedräkt i alla fall, och Madame Frida på Deveritas säger att det enda som händer är att det som kommer ut andra vägen får en glansig lyster *ler* Och det kan faktiskt både jag & Vera pera leva med.

Värre var det igår när vi skulle dammsuga under soffan, den är 3sitsig och TUNG. Och vem tror ni smet in precis utom synhåll när jag ställde ner soffan om inte Vera! Det tog nån sekund innan jag fattade vad det var för desperata krafsningar jag hörde, stackars lilla Vera, men hon verkade rätt oskadd ändå. Hade kunnat sluta illa. Orsaken till att hon tog denna risk är att Matthias tappade en påse polly häromdagen och några pollysar ramlade in under soffan. Vera såg sin chans till att äntligen få tag i dessa. Choklad är ju som ni vet en av Veras favvo grejer att sätta i sig,,, Nå, man måste vara positiv- vi slapp magpumpa henne :-)

är vår Verapera. Hon bestämde sig häromdagen för att testa lyckan på matbordet igen och hittade denna gången en mycket lovande väldoftande påse. Denna påse tog hon med till soffan för att i lugn och ro kunna inmundiga bytet. Dessvärre var det lösté i påsen och Vera övergav hela projektet för en välbehövlig tupplur :-)

Som matte till Vera är jag ju bara glad över att det inte var något värre *ler*

För ett par helger sedan bestämde sig Vera för att visa oss att hon minsann inte alls blivit någon klok mogen 5årig mormor utan att hon fortfarande är samma galna VeraPera.

På matbordet stod det en stort skål, och då menar jag STOR,  med massor av mörka chokladbitar insvepta i färggrann staniol. Flertalet dessutom med spritfyllning,,,Ja, ni förstår förstås vart detta barkar :-)

Vera slukade i ett obevakat ögonblick samtliga chokladbitar och bemödade sig enbart med att "skala" EN bit, alla andra försvann ner i magen som dom var,,, 

      ja så här tjusiga såg dom ut ungefär

självklart skedde det hela på en helg, tidigt som sjutton.

Då är man lycklig över att man har en morgonpigg oerhört vänlig veterinär boendes i kvarteret!

Hon svarade glatt "Spånga Sundby veterinärmottagning det är Astrid" kl 07 på morgonen :-)

Mycket motvilligt fick vår egen Vera i lönneberga kräkmedel insprutat i nackskinnet och efter en väntan kom saligheterna ut igen. Kan säga till hennes försvar att det var den bästa kräklukt jag känt någonsin!

Nå, är ni kräsmagade skall ni dock sluta läsa här, för här kommer en bild på hur det såg ut efter att ha fått bo en stund i Veras mage. Några kom ut fortfarande med omslaget kvar :-)

Stort varmt tack till världens bästa veterinär Astrid för att vi fick komma och störa en helgdagsmorgon och därmed slapp vänta länge och betala dyra summor hos bagis

och för den som undrar så mår Vera alldeles prima, som vanligt :-)

matte säger att vi inte får någon middag ikväll,,,

vi säger till vårat försvar att påsen redan var öppen och att det bara fanns 7st öron kvar i påsen! Sedan att vi fått varsitt öra på förmiddagen plus varsin tjurmuskel, pja vi var ändå sugna på mer helt enkelt- ni vet hur det kan vara

/hälsn Vera & Yoyo