garpenblogg

Inlägg publicerade under kategorin I kärt minne

Av Maria - 3 augusti 2010 14:00

Julia, fina Julia

här i ditt barndomshem har vi tänkt mycket på dig sedan du gick bort, jo klart vi har tänkt på din matte oxå, men det är på ett annat vis. Vi pratar ofta din matte och jag, det är skönt att vi kan göra det. Hon är ledsen din matte, såklart. Det kommer bli bättre, men det är tungt nu, tomt utan dig.

Att säga att du var unik, jo det kan vi säga, för det var du, men det blir samtidigt lite uttjatat. Det är svårt att få till orden rätt när det gäller dig och vad du betydde för oss och för din matte. Ibland undrar jag om fler hundar skulle kunna bli mer "egna" mer "unika" om dom fick utrymme till det? Du fick helt klart det utrymmet, Marianne gav dig gåvan att få utveckla dina egenheter, din personlighet. Gissningsvis kommer den styrkan från erfarenheten man fått genom alla de hundar man varit matte åt genom åren. Klart att det måste finnas regler, trygghet osv- men just modet att låta den lilla valpen växa upp till en individ, att inte styra upp in i minsta detalj, våga släppa lite och se vart det leder.

Det vågade din matte med dig! Och se hur fint det blev, hur mycket JULIA du blev! Vi kommer sakna dig, sakna att aldrig mer få läsa om dig, sakna att aldrig mer få se dig STRÅLA tillsammans med din matte.

Julia, fina Julia



Julia föddes 2003-02-28 och hon somnade stilla in 2010-07-12

På bilden ser ni henne tillsammans med sin älskade matte Marianne

  

Av Maria - 6 juli 2010 20:45

En fin staffekille vid namn Garpenborg's Conrad finns inte mer, han kommer aldrig mer snusa mellan sin matte Sofia och "storasyster" Sonia och dom saknar honom fruktansvärt. För er som vill läsa mer om vad som hände Conrad, gå då in HÄR. Kortfattat kan vi berätta att hade oerhört ont i sin rygg och att matte Sofia tog det rätta och kloka, om än smärtsamma beslutet att låta honom få somna.


som uppfödare finns det inget värre än detta, en valp som inte kunde leva tills han blev gammal, som knappt ens hann med att bli vuxen, sorgen hos ägarna, sorgen hos en själv. Ja det är tungt helt enkelt...


Vi sänder de varmaste tankar till matte Sofia, och vi kommer fortsätta att göra det. Vi tycker du varit toppen genom denna svåra tid, du har sökt information, du har farit till experter på alla berörda områden, samtidigt som du gett Conrad en bra vardag, så bra som det gick, och dessutom haft tät kontakt med oss och hållit oss uppdaterade. Stort tack för det!

Här kommer några bilder på fine Conrad, fotograf är matte Sofia


    


Av Maria - 18 juni 2010 23:54

idag fyller vår O kull hela 12år. Det känns viktigt för oss att aldrig glömma "våra" gamla hundar, döda som levande, utan dem ingen nutid. O kullen var och är mycket  speciell för oss, stora personligheter som vi fått äran att följa geneom åren. Odessa, Olivia & Ophelia tikarna i kullen som ej längre finns hos oss, Orion, Othello & Orlando, hanarna som fortsätter att förgylla sina ägares vardag. Mattarna & hussarna känns även dom som gamla goda vänner, både de vi träffar oftare och dem vi ser mer sällan. Vilken glädje det  på så vis är att föda upp hundar!

GRATTIS ALLA O:ARE PÅ 12års DAGEN!

(och Oden som kom till himlen redan som liten valp pga magsäcksomvridning, här kommer varma tankar till dig som vi knappt hann lära känna)

Nedan WWV2008 Garpenborg's Orion

  nedan här ser ni vackra Garpenborg's Odessa  

Av Maria - 3 december 2009 18:29

se här så fint Garpenborg's Nirvana vilar.

Nirva var en toppen tik, på alla sätt och vis. Följsam, vänlig och lyhörd men ändå full av egenheter som man inte kunde annat än älska :-)

Kommer aldrig glömma när hon hade sina valpar hos mig på värmdö, och en varm sommardag när jag och ett par valpspekulanter satt och fikade på tomten så var hon bara borta! Jag hade en hörntomt som vette mot en allmänning (skog) och den var inte inhägnad helt och hållet. Vi sprang runt som galningar i skogen och ropade på henne, jag såg framför mig skräckscenariot där jag måste fostra upp dessa vilda rottisbebbar helt på egen hand, och förstås framförallt berätta för Carina att hennes hund försvunnit.

Efter en stunds letande försökte vi lugna ner oss och tänka efter, vi hade ju bara tittat bort nån sekund och Nirva var ingen snabb tik direkt, så hur långt hade hon rimligtvis kunnat komma? Rätt som det är säger Janis, men titta fasen där är hon, hon gömmer sig bakom ett träd!

Och gisses vad vi skrattade, där stod hon helt förstelnad och hoppades på att vi inte skulle se henne. Och pga vår stress hade vi iof gjort det ett tag. Men jag kan lova att hon var långt ifrån osynlig! Ej heller mer än några meter från tomtgränsen.

Här en bild på graven, samt en på Nirva som snart 11åring (faktiskt en "min" som påminner om den hon hade när vi upptäckte henne bakom trädet ;-)

    

Av Maria - 1 november 2009 14:02

här en vacker bild från Åsa, David, Haidi och Tösen. Dom var i helgen och hälsade på Odessa vid hennes grav.

Så fint

tack Åsa för bilden

  


Av Maria - 29 september 2009 10:15

1998-06-18 ~ 2009-09-03

Garpenborg's Odessa föddes som en av totalt sju valpar i O-kullen för drygt 11år sedan, hennes matte Åsa föll pladask för henne, det fanns faktiskt två andra söta tikar i kullen, men ingen så söt som Odessa tyckte Åsa och beslutet var taget :-)

Att som uppfödare få äran att följa valparna upp i vuxen ålder och sedan vidare ända in i ålderdomen är underbart. Odessa & Åsa har därför funnits i mitt liv i elva år och nu är det med sorg som jag skriver dessa rader om att hon inte längre finns.


För bara några veckor sedan sprang hon runt här på vår tomt och jag sade till Åsa att Odessa såg så pigg och frisk ut att hon borde kunna leva i  många år till. Det var fel. Odessa hade en tumör som bestämde sig för att den ville växa i superhastighet.


Sista dagen

Odessas sista dag blev precis så som alla hundägare unnar sin vän, utan smärta och tillsammans med alla som hon älskade. Åsa & Dessa var ute tillsammans hela förmiddagen och gick till alla Dessas favorit ställen,

till Rålis, längs med Norrmälarstrand (försvarade stranden från vågorna som hennes matte beskrev det ;-), förbi gamla lägenheten och genom Kronobergsparken. Det var Dessa som bestämde helt vart dom skulle gå denna gång och det var en härlig sensommar dag som avnjöts.

Väl hemma var hela familjen samlad när hon lugnt och fint somnade in i Åsas knä.


Begravningen

I fredags den 25e sep begravdes Odessa på anrika djurkyrkogården på djurgården. (Djurkyrkogården är över 100år gammal och alla djur är välkomna till sin sista vila här, den äldsta graven är hunden Neros vars husse levde 1811-1868) Även denna dagen bjöd på ett underbart väder och hela familjen Örjansdotter Kjellberg var med.

Nu vilar hon tryggt under nyplanterade ljungplantor och i gott sällskap


Många varma tankar till Åsa, David, Haidi & Tösen och ett stort tack för att vi genom alla åren fått ta del av Odessa långa och lyckliga liv tillsammans med er

        

Av Maria - 19 september 2009 10:13

och det var kattdamen Kajsa.

Hon & jag hittade varandra på stockholmskatthem där hon hade haft oturen att bli lämnad. Man kan inte kalla det för kärlek vid första ögonkastet för Kajsa var inte en sådan katt helt enkelt. Ja, för att vara ärlig så var hon mer typen som bet först och frågade sedan, detta gjorde att hon inte hade haft så lätt att hitta ett nytt hem,,,

Så man kan faktiskt säga att vi istället fann varandra på ett djupare plan :-)


Tyvärr fick vi inte så många år tillsammans då hon (enligt min veterinär) var betydligt äldre än vad skylten på hennes burdörr på hemmet hade gett sken av....där stod det 9år, och eftersom vi haft henne i två år så borde hon vara 11år, mendans veterinären sade att hon inte var en dag under 15...

Plötsligt hade jag alltså en jätte gammal Kajsa... Det gjorde att hennes sista vecka hos oss blev lite chockartad, ja inte för henne, hon visste nog att hon var gammal, utan för oss. Hon blev jätte sjuk jätte snabbt och det fanns inget att göra


Fina lilla Kajsa. Trösten är att du hade det toppen dessa sista två år, jagade möss, knaprade i dig god mat och fick kel när du ville.

  

  

  




Av Maria - 11 juni 2009 23:00

finns nu inte mer.

Hon fick somna in i tisdags pga epilepsi, det är en oerhört stor sorg, först och främst för hennes familj, men förstås även för oss som uppfödare, för alla som har kullsyskon och för Marianne som har mamma Julia. Alla är vi berörda av Aztas olyckliga öde och sänder många varma tankar till Fam Backe.

Azta var i särklass den vildaste & minsta valpen i kullen. Snabb som en blixt och alltid med bus i uppsynen for hon runt i valprummet. Som vuxen blev hon både vacker och klok, och litenheten blev till ett minne blott, för Azta blev nämligen en rejäl dam.



När jag sitter och letar efter en passande bild av Azta till detta inlägg slås jag av hur ont det gör att se dessa valpbilder. Självklart pga hennes öde, men även pga Zcobydoo "Ian's" öde som ju ådrog sig en fraktur i knät och aldrig fick leva till att bli vuxen. Dessa sju ljuvliga valpar som jag har så mycket minnen av, och så blev det ett kort liv för fler av dom.

Vilken sorg!

Tur att Zören, Hedda, Zelma, Malte & Nosa lever i högsta välmåga

Men visste man om allt i förväg som skulle hända med vissa valpar så skulle man aldrig våga eller orka fortsätta vara uppfödare.




Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards