ofta tänker man väl då att det är positivt laddat, men Vera har en Schäferhane i sitt minne där jag kan lova att det inte är med värme som hon skickar sina tankar åt hans håll,

Han bodde ett par hus från oss och hade som hobby att vildsint springa bakom sin häck och skälla på oss när vi passerade. Han dog för en sisådär 4år sedan. Men Vera hon minns hon :-) När vi passerar hans häck reser hon lite ragg och börjar skaka på sin kong så lite saliv far ut på sidorna. Åren som går har visserligen mattat av hennes reaktion, men det finns ändå kvar där, han måste ju finnas kvar i hennes hjärna på något vis :-)

För egen del brukar jag däremot tacksamt tänka att jag är så glad över att Vera lever, att hon är den snälla hund hon faktiskt är och önskar mig många fler år med henne vid min sida. Tur att staffens förväntade livslängd är längre än en schäfers, en tråkig bit med många storvuxna raser är ju att dom dör tidigt

min fina!

 för att träffa Butkus. Tycke uppstod och här är lite bilder från uppvaktningen :-)

Själv fick jag vara hemma då Yoyo började löpa nästan 2månader för tidigt, vi gissar att det var dottern Barbros besök som drog igång henne.

Ja ja, vad är en bal på slottet?

svårt att fota två kärlekskranka staffar

det var 30grader i skuggan så Butkus tog sig en behövlig badpaus innan dom fortsatte sin lek :-)

Butkus heter Izumis One More Time och ägs av kennel Buddystaff

Yoyo mår prima och vi hoppas förstås på att det kommer smått till mitten av oktober :-)