och hoppades på att lusten att jobba med alla dessa måsten skulle öka- men icke. Istället sitter jag här och funderar,,,

Senaste nr av Hundsport har ju nu hittat sin väg fram till de flestas brevlådor och personligen grät jag en skvätt av lycka när jag läste texten! (sant) Jag hade känt mig så orolig för vad som komma skulle, det kändes som att fallgroparna var många och artikelförfattarinnan lyckades undvika dem alla! Helt otroligt befriande.

Att sedan få glädjas över att se våra två vinnarannonser på Yoyo & Vera samt Sofias på Totte & Agnetas på Josef var superskoj, Dom var både fina och satt på ett superställe.

Det som förvånade mig var att inte fler staffuppfödare hade tagit tillfället i akt och köpt annonser. Det var vi och Sandstaff i ensamt majestät.

För er som inte visste så kostar en vinnarannons 900kr och man behöver inte ha en drös av titlar att lägga ut,,, Man kan lägga ut den i vilket nr av Hundsport som helst. Sedan är det förstås roligare att välja ett nr där just ens egen ras har presentation... fast att nu då vänta i ca 25år tills nästa gång kanske är lite lång tid? Så jag föreslår att ni kör på istället redan i nästa nr kära vänner! ÖS PÅ! Skulle älska att se fler staffar i Hundsport :-)

Sänd in en snygg bild på er staff till marianne.juberg@swipnet.se  och betala in 900kr   

Garpenborg's Agata & Garpenborg's Underverk

Aliz & Vera

Vera är moster till Aliz. Aliz är nämligen dotter till Wita (ja, halvmoster, men så noga måste vi ju inte vara) och mellan dem skiljer det 4år. Aliz som ska få valpar nästa vecka (tors eller fre) slussas långsamt och försiktigt in i familjen. Vi tar det alltid väldigt lugnt med nya hundar som ska stanna så länge som fodertikarna ju gör. Den första dom får bekanta sig med är alltid Vera. Snällare brutta än henne får man leta efter, dessutom är hon ju äldst här hemma. Sedan blir det Irma och till sist den lilla surisen Yoyo. Och vid det laget är ofta Yoyo så van vid att hunden i fråga är här och eftersom de andra två är avspända så ger det henne de bästa förutsättningarna. Det lönar sig att vara sådär noga, för det är himla skönt sen när vi kan ha alla tillsammans - i allafall när vi är bara familjen här hemma. Vid besök brukar vi ha mammorna separerade då det är onödigt att utsätta dem för den stressen, vi har inget vi känner att vi behöver bevisa, dessutom är det svårt för oss att hinna med att hålla koll på barnen, besökarna och dessutom läsa hundarnas sigaler samtidigt- då är vi glada över att vi har så pass stort att alla kan vara på sina håll :-)

nå, här kommer bilden på Helan & Halvan

Så här prickig och fin var Alexander när han kom hem från dagis häromdagen, påminde mig om min pappa som ofta såg ut ungefär likadan i ansiktet efter sina arbetsdagar :-)

MEN han bräcker inte den här damen:

Vera! ingen kan konsten att skita ner sig som hon (bilden från några sommar sedan)

Skitiga barn & skitiga hundar innebär ju att dom haft roligt