våra tre pärlor gick från chock över att deras standardt kulor var slut- till eufori när de som kompensation bjöds på pasta med köttbullar till frukost

det har varit ett par annorlunda dagar senaste tiden, mycket att tänka på eller att försöka undvika att tänka på

mässan avklarad, inlägg kommer förstås

härliga besök här hemma, även dessa får egna inlägg förstås

Många telefonsamtal,,,

men nu måndag igen, med friska barn som just nu busar för fullt på dagis. Tid att börja beta av ska göra listan

först en bild på hur Alexander öppnat sin risifrutti- han gick direkt till det väsentliga

samt våra tjejer nedan- hundutställningar är bland det roligaste som finns- och då blir man så här trött efteråt

Sorg är förstås privat för de flesta av oss, men samtidigt när vi lever i sociala nätverk iochmed hobbyn vi alla delar, så bryr vi oss om varandra även om vi inte alla står varandra nära. Därför känner jag att jag trots allt vill skriva några korta rader om det som skett.

Carlo gick bort i tisdags i sitt hem. Som de allra flesta av er vet var han oerhört sjuk och har så varit de senaste dryga 15åren. Ibland sämre i bland bättre men aldrig riktigt bra. De senaste åren blev han gradvis ännu dåligare och hans läkare anser att det var hjärtat som nu inte orkade mer. Hjärtsvikt.

Han är nu innerligt saknad av mig och många många av er där ute i staffesverige. Om någon av er känner att ni vill prata och eller har några frågor ni vill ha svar på så går det bra att slå mig en signal så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa er med dessa.

Hans närmast sörjande är dottern Paloma, hennes man och deras lilla dotter. Vi önskar dem styrka i allt detta och sänder våra varmaste tankar.  Paloma står nu för kennelnamnet ensam och det känns som en tröst att Carlo fick känna glädjen i att uppleva sin dotters engagemang i hans livsverk. Jag betvivlar inte för en sekund att hela staffesverige finns tillgängligt för henne om och när hon känner att hon skulle behöva råd eller stöd.

/Maria

Igår for Ånna hem till sitt - hon verkade helt förnöjd med det hela- samma självklara "hejdå" som hon sade "hej" när hon kom hit så att säga. Mjölken i princip helt borta och redo att tänka på annat var hon.
Vi tröstade oss med att köpa en julgran och klädde den utan några större missöden, julen känns som en tröst på många vis just nu. Lite tror jag att vi känner att vi vill kompensera oss från förra året då vi dessvärre inte hann med att julpynta alls, nu jäklar liksom :-)

Alexanders framfart en söndagsmorgon :-)

jo vår fina lilla Irma göms inte undan från utställningar på något vis- utan vi väntar helt enkelt på att hon ska bli lika fin på utsidan som hon är på insidan- vi har inte känt något större behov av att betala 350kr för att få läsa på en liten lapp att hon har dåligt stop och är gänglig i kroppen *ler* Det kan vi nämligen se alldeles på egen hand

Kramvänlig är hon oavsett   (hon är dock anmält till stora sthlm - mest för att vi inte hittat någon hundvakt åt henne, och dit måste man ha nr lapp för att få komma in)

eller jag vet förstås inte om de är beska, men goda är de inte i alla fall hälsar Ånna. Dock nödvändiga, mjölken nästan helt borta nu tack vare dem

har förstås rejäl garanti :-)