RLD N Garpenborg's Wanessa

Idag knep Garpenborg's Wanessa "Wita" hem ytterligare en kvaliciferande poäng i rallylydnad nybörjarklass vilket innebär att dom är uppflyttade samt får Rallylydnadsdiplom! Stort grattis från oss, vi är grymt imponerade av dessa två tjejer. Deras poäng ser ut såhär:

99p (tvåa av totalt ca 25 tävlande, tre st före fick 100p)

87p (placerad som 15 av ca 25 tävlande)

97p (4a av 36 tävlande-över 50 ekipage anmälda)

(fler kan ha fått samma poäng och då hamnar man på delad plats - och många kan vara strukna och då blir det oxå svårt att räkna exakt hur många som varit med)

här en länk till videon från senaste tävlingen:

http://www.youtube.com/watch?v=EBrEQNnkz30&feature=player_profilepage

Lite andra bilder på Wita

en sådan UNDERBAR utställning det var i norrköping - domaren var faktiskt en av de bättre jag någonsin ställt ut för. Han hade ALLT! Han var lugn & metodisk, trevlig och noggrann. Inget undgick hans granskande öga. (oavsett om hunden var innanför ringbanden eller inte) Han SÅG allas hundar, verkligen såg alla deras fördelar och nackdelar. Han hade ett sätt att uttrycka sig i den skriftliga kritiken som var tämligen unikt. Ibland har jag trott att jag kanske är tämligen ensam om att se på hundarna på det vis jag gör- men det är jag uppenbarligen inte. :-) För mig (och självklart många med mig) handlar ju hundutställningar om så mycket mycket mer än att vinna - och jag hamnar hellre längre bak i placeringarna för en domare som verkligen sett min hund, än vinner för en som uppenbart inte gjort det.

Kan man sedan få välja så vill jag ju förstås vinna för en bra domare *skrattar* Men vänta nu - åter till norrköping- det jag ville säga var att konkurrensen var otroligt bra - och det ska den nu vara på en vinnar utställning. Det gjorde förstås att själva placeringarna inte är det som avgör hur bra domaren är. Förmodligen hade min mamma kunnat klivit in och placerat hundarna och man skulle inte kunnat sagt att det var fel - för så bra var alla. Bara det är ju galet roligt! Men i alla fall så var domaren Andreas Schemel helt otroligt duktig! Egentigen hade det räckt att skriva bara det: Domaren var otroligt duktig- hoppas vi får äran att visa staffar för honom på fler utställningar i sverige framledes!
Men eftersom konsten att uttrycka sig kortfattat och kärnfullt inte är en konst jag behärskar så blev inlägget som det blev. Nu skall jag istället visa lite bilder från dagen:

  bästa hanhundsklassen, Marianne med Josef blev 4a *tjoho*   fina Lisa pussar en lika söt tjej som bor hos Kennel Amicusbull   en Josef i stående   Totte visar upp sig   Majken & Eva-Lena kom förbi och hälsade på - så gulliga tillsammans        Amicusbulls import hälsar på i vår hörna, tjusig kille :-)   här ligger en trött Brosha och vill inte bli fotad för tillfället :-)   Sofia och hennes Alfons myser         Hanne med en eftertraktad pin på bröstet! Grattis tjejen!   Garpenborg's Unicornico "Alfons" & Garpenborg's Globetrotter "Totte" fotograferade av Tina H   syskonen Alfons & Vera - nästa år när dom är veteraner kommer dom att se mer av varandra :-)     glada tjejer i bilen på väg hem   och titta här: kantareller från kennel Vingstaff och té från Decibels husse & matte- vilken kväll vi fick! Stort tack!  

på vår gräsmatta växer det klöver- och bland dessa klöver finns en hel del fyrklöver. Nu vet inte jag vad som är en normal mängd fyrklöver, hade en vag uppfattning om att dom var svåra att hitta, men å andra sidan hur ofta letar man? Iom att klöver delen av gräsmattan är där vi har ställt våra utemöbler så är man ju där en del. Häromdagen hittade jag 6st på bara en liten kort stund...och en av dem var dessutom en femklöver

klart att tanken har slagit mig att det kan vara ärftligt- dvs att den höga förekomsten just här hos oss beror på genetiken- googlade lite och kolla:

"Fyrklöver är en genetisk missbildning i ett klöverblad (vanligast hos vitklöver, därefter rödklöver) som gör att det bildas ett fyrdelat blad istället för, som normen säger, ett tredelat. Denna missbildning kan vara vanligare inom vissa speciella områden och kan gå i arv till nya klöverplantor.

Fyrklöver är mycket ovanliga och därför anses det enligt gammal tradition bringa lycka att hitta en fyrklöver. I än mer sällsynta fall kan det finnas klöver med fem eller ännu flera blad. Rekordet sägs vara en artonklöver.^[1]

Under försommaren ökar chanserna att hitta fyrklöver, då det bildas fler nya blad under en kortare tid än annars. Denna tillväxtspurt resulterar i att det oftare blir missbildningar i bladen.^{[källa behövs]}

Chansen att hitta en fyrklöver är egentligen inte möjlig att ens räkna i promille,^{[källa behövs]} men det finns personer som specialiserat sig i att hitta dessa, och gjort det till en sport. Den fiktive personen Alexander Lukas i serierna om Kalle Anka av Walt Disney har oslagbar tur, och hittar ganska ofta fyrklöver."

själva utställningen skrev Marianne så bra om så för er som e nyfikna lägger jag ut länken dit :-) lite lat kan man ju kosta på sig att vara när man har vänner som skriver bra! Bilder blev det några, men inte med någon ordning då det regnade som fasen så kameran låg i en platspåse mest hela tiden.
Dom som var med var Totte&Josef från G kullen, Vilde från H kullen, min Vera, Tinas ärta och *hum* JO Dianas Babro förstås! Totte blev 4a bästa hane, (josef blev det dagen efter, ursäka en förvirrad uppfödare) jag tror att nästan alla fick excellent- fast pja vi känner väl att just placeringar och kritik inte var det vi minns bäst från denna dag. Resan dit & hem var skoj dock- Tina är värsta bästa resesällskapet!

Tottelitott  

Vilde kan han  

från vänster Totte, Josef & Vilde  

Josef springer  

en dedikerad handler lånar förstås ut sin fot till en ömtålig staffebak  

fina Sofia som just nu är på en mer glamorös utställning än denna! *ler*  

Alfons var med som sällskap- som ni ser klär han i allt :-)  

pja inte så konstigt när man har två påhittiga barn. Iof bra att dom vill hjälpa till- och deras pappa har inte tid att spela golf längre ändå- men jag lägger undan dessa så länge- kanske kommer det en tid när både han & jag hinner med annat i livet än jobb,barn & hundar. Fast när jag tänker efter så är det ju de tre bästa sakerna i livet - så vi har inget att klaga på - bara så ingen tror det :-)

det kom ett samtal idag från en kille som heter Jakob - han hade något härligt att berätta för oss. Han är sedan 1år tillbaka husse till Garpenborg's Bonzamatesson "vegas"  - fast han visste inte om det själv. Att han var valpköpare till oss alltså - ja herregud så det kan bli ibland. Vegas bara försvann nämligen, och vi har haft fler tänkbara scenarion:

1) husse&matte vill helt enkelt bara inte ha någon kontakt med oss (ja hur konstigt det än kan låta så finns det faktiskt dom som inte gillar oss :-)

2) hunden är av en eller annan orsak omplacerad

3) hunden är av en eller annan orsak avlivad

Alt 2 är ju bättre än alt 3 måste jag säga!

Jakob har inga papper alls på sin hund och visste  princip bara att han var renrasig. Chipet i nacken hjälpte inte då Vegas gamla familj aldrig reg.in honom hos JBV eller SKKs ägarregister.

Nu kan allt bara bli bättre härifrån! Här ska mailas bilder på Vegas som valp till nya hussen och stamtavledublett skall beställas osv. Kära bekymmer! Med lite tur kommer några nytagna bilder oxå, det ser jag fram emot. Jo just ja! Mimmi har ju gjort en bok om B kullen- vad kunde vara bättre än att se om det går att få tag i en sådan till husse & matte? Ska genast kolla med henne.

Här en bild på Vegas som pyttepytt