garpenblogg

Alla inlägg den 28 juli 2011

Av Maria - 28 juli 2011 23:00

funderar en del över omplaceringar just nu, vilket ju förstås är naturligt eftersom vi fått placera om dels Irmas syster Idun men nu även Malte,,,

Självklart är det tragiskt för ägarna och inget beslut man tar lätt på, det förstår jag absolut. Men som uppfödare dyker frågan upp, och det tycker jag den ska: har man verkligen sålt till rätt hem?  Ibland kan man besvara frågan med ett solklart JA - för omständigheterna kan verkligen vara av en sådan art att inget annat är att välja på. Tex kan man ju ha en flock med hundar som trivs tillsammans medans en medlem inte gör det, skälen kan vara många, men det kan vara svårt att lösa det och för hundens skull kan då ett nytt hem vara den bästa lösningen. Kan oxå bli så att flocken utökas med en tvåbening och allergier är ju tyvärr vanliga bland barn.


men om man hittar ett nytt jobb? eller om man separerar? För dyrt att stå för hundens kostnader på egen hand? Hur hade man gjort om det varit ett barn? (ja nu hör jag en del hojta att man inte kan jämföra, men jag tycker nog att man till stora delar kan det)


jag vet inte.

Säger inte att jag har några svar.

Kan man då se på sitt hundägande som ett äktenskap? Ett äktenskap som man kan ta ut skilsmässa från.  Kan man säga att ett par år ändå ska betraktas som lyckat?

Ska vi som uppfödare tycka att ett par år i ett hem är helt ok?


Vi uppfödare ser på detta på olika sätt. Säkert delvis beroende på om vi själva omplacerat eller ej. Jag kan oxå tycka att det är skillnad på om en uppfödare köper in en hund för syfte att den individen skall gå i avel och omständigheter gör att den ej håller måttet. För självklart kan man som uppfödare omöjligen behålla alla individer hemma- till slut skulle ju i värsta fall huset bli fullt av ej "användbara" hundar. Samtidigt som logiken säger mig att det ju fortfarande är en individ vi pratar om och varför skulle det vara skillnad mellan uppfödare och "vanliga" hundägare? Nå, det jag försöker säga är att jag själv hör att mina argument inte är klockrena.

Är det slutresultatet som räknas- om hunden nu stormtrivs i sitt nya hem? Eller ska vi säga att det är tanken som räknas? För vi kan ju inte rimligtvis styra över hur livet kommer att te sig för vår vän när vi väl släppt den vidare till nästa hem.

Finns det en gräns för antalet omplaceringar? Alltså om man placerat om flera hundar på raken, är det bara "otur" eller tyder det på en något trist inställning till hundägandet?


Eller, om man nu ska fortsätta med att göra människojämförelser som förvisso haltar lite- jämför med ett föräldraskap- kan man då avsäga sig sitt ansvar?

Ja, det kan man, om det är extraordinära omständigheter.

Och då är man ENORMT tacksam över att det finns människor som kan tänka sig att släppa in en vuxen hund i sina hjärtan!


Så - det var egentligen dit jag ville komma: vi är så enormt tacksamma över alla de valpköpare vi har som tagit en vuxen hund till sina hjärtan! Genom åren är det dessa sju (hoppas jag inte missat någon, men timmen är sen- skyller på det i så fall) nedan som nu bor hos nya underbara familjer- stort och varmt tack till er!

Uddman- älskas av Malin & Matthias Näbrich med familj

Balder- älskas av Carina & Lillis

Vildfare- älskades av Sarah & Matthias Mokvist med familj

Zören - älskas av Eva-Lena Lindholm med familj

Rex - älskas av Malin & Ove med familj

Nova (Idun)- älskas av Birgitta & Cinnamon

Malte- älskas av Sisko, Yngve & Dilba

klart jag lyckats glömma någon- fina Wita! Hon läggs till med expressfart:

Wita- älskas av Liza & Mats

                

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26 27 28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards