idag var vi bara vanliga besökare på den stora mässan, i första hand förstås för att se om vi kunde hitta/se några snygga staffar men även för att kika i alla affärerna samt lokalisera oss lite inför morgondagen. Det första vi möttes av (ja bortsett från köer) var BAJS, det var fasen hundbajs överallt- man fick gå slalom och skutta för att ta sig fram- vidrigt!

massor av gigantiska burar fanns på plats, gissar man kunde hyra dessa bås :) som vanligt alla dessa kontraster, metallbås eller sidenkudde,,,

Fina staffekillar fanns det gott om

här var en av dagens finaste- dock måste det blivit något fel för han kom bara tvåa i sin klass,,,,

vi konstaterade att detta med t-shirts med tryck på, ja kennelnamn eller slogans ni vet vad jag menar, måste vara på väg ut. Detta är vad som komma skall på reklamfronten- en rollup som man smäller upp vid ringside! voila:

och så här ser finalringen ut:

tänkte först att hundsläpet måste kosta mer än bilen, samt är nästan i samma storlek,,,tills jag såg att det är bilen bakom som är mamma till  släpet i fråga:-)

direkt efter incheckning körde vi iväg mot centrum, några stop på vägen för att få tag i franska godsaker bara, sedan var vi vid eiffeltornet. Hundarna var måttligt imponerande, storstad som storstad gissar jag- men dom väckte destå mer uppmärksamhet. Trodde folk här vad vana vid det mesta, men ett gäng staffar i matchande halsband var visst något nytt :-)

Min älskling hade inga bekymmer med att köra runt i triumfbågen - kanske bor det en liten fransos i honom trots allt ;-)

Visade honom & Sofia vart jag bodde med min familj under ett antal år, gatan var precis sig lik. Min systers & min väg till skolan om morgonen gick först förbi eiffeltornet och sedan tog vi bussen runt triumfbågen och en kort promenix till svenska skolan,som låg i svenska kyrkans lokaler. Minnen minnen, nej nu var det hundar vi skulle blogga om. Först liten text om triumfbågen från wikipedia

Triumfbågen uppfördes 1806-1836 och påbörjades av den franske arkitekten Jean François Thérèse Chalgrin och avslutades av Guillaume Abel Blouet. Napoleon var den som bestämde att byggnaden skulle uppföras till minne av segern vid Austerlitz 1805, men hans makt tog slut innan Triumfbågen var färdigbyggd. Därför dröjde det ända till 1836 innan byggnaden stod klar. Den invigdes 29 juli 1836, på sexårsdagen av Julirevolutionen.

Det finns en skrift på triumfbågen som lyder: ”Detta monumentet som påbörjades år 1806 för att hedra den utmärkta armén, lämnades ofullbordat i många år. Det fortsatte byggas år 1823 med en ny avsikt, och var klart år 1836 under regeringstiden av kung Louis-Philippe I, som dedicerade det till äran av Frankrikes stridskrafter. G. A. Blouet, arkitekt.”

Napoleons kropp på väg till begravning bars genom Triumfbågen den 15 december 1840, fyra år efter att den var färdigbyggd.

Under triumfbågen finns den okände soldatens grav som symboliserar alla dem som stupade under första världskriget. Graven kom till år 1920 då stoftet efter en stupad soldat gravsattes här. På stilleståndsdagen, den 11 november, lägger den franska presidenten en krans på graven till minne av första världskrigets offer.

Triumfbågen ligger på den historiska axeln som har sin utgångspunkt i Louvren och går i en rak linje via Place de la Concorde längs Champs-Élysées och Triumfbågen ut till La Défense och avslutas med Grande Arche. Vid triumfbågen möts tolv breda avenyer som strålar ut från platsen som en stjärna. Fram till 1970-talet hette platsen Place de l'Etoile, (Stjärnplatsen).

Triumfbågen är 51 meter hög, 45 meter bred (284 trappsteg) och öppen för allmänheten.