Direktlänk till inlägg 29 september 2009

I fredags begravdes Odessa

Av Maria - 29 september 2009 10:15

1998-06-18 ~ 2009-09-03

Garpenborg's Odessa föddes som en av totalt sju valpar i O-kullen för drygt 11år sedan, hennes matte Åsa föll pladask för henne, det fanns faktiskt två andra söta tikar i kullen, men ingen så söt som Odessa tyckte Åsa och beslutet var taget :-)

Att som uppfödare få äran att följa valparna upp i vuxen ålder och sedan vidare ända in i ålderdomen är underbart. Odessa & Åsa har därför funnits i mitt liv i elva år och nu är det med sorg som jag skriver dessa rader om att hon inte längre finns.

För bara några veckor sedan sprang hon runt här på vår tomt och jag sade till Åsa att Odessa såg så pigg och frisk ut att hon borde kunna leva i många år till. Det var fel. Odessa hade en tumör som bestämde sig för att den ville växa i superhastighet.

Sista dagen

Odessas sista dag blev precis så som alla hundägare unnar sin vän, utan smärta och tillsammans med alla som hon älskade. Åsa & Dessa var ute tillsammans hela förmiddagen och gick till alla Dessas favorit ställen,

till Rålis, längs med Norrmälarstrand (försvarade stranden från vågorna som hennes matte beskrev det ;-), förbi gamla lägenheten och genom Kronobergsparken. Det var Dessa som bestämde helt vart dom skulle gå denna gång och det var en härlig sensommar dag som avnjöts.

Väl hemma var hela familjen samlad när hon lugnt och fint somnade in i Åsas knä.

Begravningen

I fredags den 25e sep begravdes Odessa på anrika djurkyrkogården på djurgården. (Djurkyrkogården är över 100år gammal och alla djur är välkomna till sin sista vila här, den äldsta graven är hunden Neros vars husse levde 1811-1868) Även denna dagen bjöd på ett underbart väder och hela familjen Örjansdotter Kjellberg var med.

Nu vilar hon tryggt under nyplanterade ljungplantor och i gott sällskap

Många varma tankar till Åsa, David, Haidi & Tösen och ett stort tack för att vi genom alla åren fått ta del av Odessa långa och lyckliga liv tillsammans med er

I kärt minne

Dela

Tina

29 september 2009 10:32

Åh, vad sorgligt, och vad fint...
Tänk om alla hundar kunde få en så bra sista dag i livet...
Stor kram till Odessas familj - jag känner med er.

http://www.tinric.com

Elin

29 september 2009 17:10

Det gick inte o undvika att fälla några tårar när man lästa om Odessa. Men vilken toppen dag hon fick av Åsa som sista dag.
Men nu har hon det bra där på andra sidan regnbågsbron :)
Vila i frid!
stor kram till garpenborgs familjen samt odessas familj!

http://emblaoalte.bloggagratis.se

Liza

29 september 2009 19:53

Vad sorgligt, tänker på dig Åsa, ta hand om dig..
Varm hälsning från Liza med Garpenborgs Wanessa "Wita".
Väldigt fint skrivet Maria.

http://www.britneyochwita.blogg.se

Robban (Azta)

29 september 2009 20:46

Otroligt sorgligt men fantastiskt beskrivet och skrivet Maria!!!

Marianne

29 september 2009 22:37

Mitt i det oerhört sorgliga så slås jag ändå av hur oerhört fantastiskt det är att ändå få behålla en fyrbent vän under så många år som Åsa faktiskt fick med Odessa - 11 år är en lång tid! Själv har jag bara haft ynnesten att uppleva det med en hund genom alla år...

Varma kramar till Odessas familj!

http://winniehurst.bloggagratis.se

Malin

30 september 2009 07:55

Sov Gott lilla Dessa,
Kramar från Rex,Malin, Ove, Emil, och Wilmer

petra

30 september 2009 11:22

Hej då Odessa
hälsa Ylle o Buller......

http://comets.se

Ulrika & Äbbe

30 september 2009 11:26

Så vackert och fint men så sorgligt. Tårarna rinner och det är stort vemod som infinner sig. Tänker på er Åsa med Familj. Vilken underbar sista dag du gav henne Åsa.
Jag vet Odessa att du tittar ner på Åsa och hennes familj.
Kramisar Ulrika

Carro/Blenda

30 september 2009 12:25

Beklagar Åsa måste vara fruktansvärt det du nu går igenom, det är bland det mest känslomässiga vi kan gå igenom att förlora våra fyrbenta vänner. Ta hand om er mvh Carro och Blenda

Åsa

30 september 2009 17:40

Hon var ju världens bästa!
Jag är väldigt glad att Tösen fick nästan 2 år med henne. Hon har blivit lite extra kelen nu när hon är ensamhund men det har gått väldigt bra.
Kan verkligen rekommendera att hunden som blir kvar är med när den andra somnar in. När Odessa slutade andas la sig Tösen nära henne i några minuter, sniffade sen en gång och gick och la sig på Dessas favoritplats. Har inte letat efter henne vilket jag tror hon hade gjort om hon bara försvunnit.
Tack Maria för att du skriver så fint

Maria

30 september 2009 19:01

Hej alla, vilka fina hälsningar ni alla skickar, man kan bli tårögd för mindre.
Och Åsa, vad skönt att du tyckte det var fint, det var lite extra svårt eftersom vi känner varandra så väl och vi båda är lite anti mot floskler och "tramsigheter" och det blir ju en svår balansgång att få fram det fina man tänker och känner utan att det blir kladdigt,,,
Som att hon ligger begravd brevid en fågel som bara blev 2år, det tyckte jag var såå gulligt, men det lät skumt när man skrev det ;-)
Samma sak att Tösen var med när hon somnade in och att hon lade sig brevid henne, det lät så fint när du berättade!
Det var modigt av dig att låta Tösen vara med, och först tänkte jag lite "hjälp" - men nu känner jag att det faktiskt är något jag skulle kunna tänka mig själv att göra den dagen det är dags.

KRAM till er alla

Marianne

30 september 2009 19:23

Ja, när du berättade om det Maria så började jag fundera efteråt... Undra hur det hade varit om Kevin hade fått vara med när Winston somnade in? Kanske det hade blivit annorlunda än vad det blev - flera månader av letande, sorg och apati??? Man kan ju bara spekulera...

Karolina

30 september 2009 20:25

Usch vad sorgligt :-( Tårarana trillar ner för kinderna när jag läser. Vilket fint avslut ni verkar ha fått ändå. Som någon skrev innan, vilken oerhörd ynnest att få ha varandra så länge. Våra tankar är med er, kikar ner på min grånande gammelgubbe som ligger vid mina fötter och jag kan bara tänka mig hur tomt det är.... /Karolina

http://www.kynologia.bloggagratis.se

Suss

30 september 2009 21:43

Tack Maria för att du skrev så fint om min första grand-dog.
Dessa var verkligen väldigt speciell. Saknar henne.

Kram Dessas Granny

Sarah

1 oktober 2009 07:48

Har svaga minnen av Odessa från när jag började i min staff- karriär. Det var 1997. Sedan så sågs vi i Norrköping när Enzo var med.
Många tankar till dig och familjen. Enzo tar hand om Dessa i hundhimlen =)

Många kramar Sarah

http://sarahmokvist.blogg.se

Carin

1 oktober 2009 15:53

Åh, vad ledsen jag blir när jag läser detta. Jag stod och pratade med Åsa i Vallentuna om Odessa, och den hunden hon beskrev var verkligen hund att älska enda ut i klospetsarna. En hund som Åsa verkade ha ett väldigt speciellt band med! Väldigt vackert skrivet om något svårt och jobbigt, både Åsa och Maria! Mina tankar finns med er som stod nära Odessa.

Styrkekramar Carin

http://www.britishsteel.se

FRida

2 oktober 2009 21:47

Vila i frid, världens finaste Odessa.
Och en stor styrkekram till alla hennes nära och kära som blev kvar här på jorden...

//Frida

http://www.deveritas.se

Sugen att prova på viltspår?

Kommentarer (0)

Av Maria - 9 april 2018 16:54

Under en heldag så kommer ni få prova på allt vad viltspår innebär.. ingen förkunskap krävs alls utan detta är en kurs inriktad just för nybörjare alt att man provat på lite men känner att man behöver ytterligare stöd. Det är verkligen en perf...

Information om Kennelträffen 30/3 2018

Kommentarer (0)

Av Maria - 24 mars 2018 09:26

Hej och varmt välkommen till Garpenborgs kennelträff fredagen 30e mars Här kommer vi försöka sammanfatta allt ni kan tänkas behöva veta inför dagen Var? Stockholms Hundsportcentrum i Uppl.Väsby (vägbeskrivning i separat fil) När? Vi börja...