och det var kattdamen Kajsa.

Hon & jag hittade varandra på stockholmskatthem där hon hade haft oturen att bli lämnad. Man kan inte kalla det för kärlek vid första ögonkastet för Kajsa var inte en sådan katt helt enkelt. Ja, för att vara ärlig så var hon mer typen som bet först och frågade sedan, detta gjorde att hon inte hade haft så lätt att hitta ett nytt hem,,,

Så man kan faktiskt säga att vi istället fann varandra på ett djupare plan :-)

Tyvärr fick vi inte så många år tillsammans då hon (enligt min veterinär) var betydligt äldre än vad skylten på hennes burdörr på hemmet hade gett sken av....där stod det 9år, och eftersom vi haft henne i två år så borde hon vara 11år, mendans veterinären sade att hon inte var en dag under 15...

Plötsligt hade jag alltså en jätte gammal Kajsa... Det gjorde att hennes sista vecka hos oss blev lite chockartad, ja inte för henne, hon visste nog att hon var gammal, utan för oss. Hon blev jätte sjuk jätte snabbt och det fanns inget att göra

Fina lilla Kajsa. Trösten är att du hade det toppen dessa sista två år, jagade möss, knaprade i dig god mat och fick kel när du ville.