Enzo pojken finns inte mer nu. Finns så oerhört mycket jag skulle kunna skriva om honom, alla turer fram och tillbaka. Men jag har bestämt mig för att inte göra det. För Enzo hade det fakiskt toppen under sitt sista år, han mådde bra, han hade världens bästa familj, ja han var lycklig helt enkelt. Han fick vara en helt vanlig staffekille mitt i allt det ovanliga så att säga. Till allas stora sorg fick han EP, som om inte allt annat var nog, jävla sjukdom. Och fort gick det, från första anfallet till värsta klustren. Fyra år gammal blev han allas våra fine Enzo. Det skrivs ju ofta att "vi kommer alltid minnas dig" eller "du lever i våra minnen" i Enzos fall är det precis så det är, det får vara hur klyshigt som helst jag ger fan i det, för så ÄR det. Vi är många många som alltid kommer att minnas dig killen, för alltid!

Sarah och Matthias - ni vet hur lyckliga vi är över att ni tog Enzo till era hjärtan och tvärtom - Stor kram till er och vi ses snart